Sova länge
Glömma väckarn
Vila länge
Äga tiden
Äga dagen
Vägra striden
Möta kära
Äta prata
Vara nära
27 juli 2010
03 juli 2010
Bloggsemester?
Jag är inte säker på att jag kommer att blogga så mycket i sommar.
Om det rinner till så hör ni av mig,
men jag tror jag skall unna mig lite bloggsemester också.
Vill bara tala om att jag ikväll
tillsammans med min hund
har premiärbadat i vår sjö.
Det gav mersmak
helt klart.
Tyckte hunden också.
Om det rinner till så hör ni av mig,
men jag tror jag skall unna mig lite bloggsemester också.
Vill bara tala om att jag ikväll
tillsammans med min hund
har premiärbadat i vår sjö.
Det gav mersmak
helt klart.
Tyckte hunden också.
02 juli 2010
Semester!
Det här är en dag som jag sett fram emot.
Dagen S som i semester!
Lika underbar varje år.
Ut till Överskog,
till bäcken och fåglarna,
till gräsmattan och sjöglimten.
Till det som bara har med mig/oss att göra.
Och detta tillstånd ska om jag räknat rätt
vara i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Tack.
Tack!
TACK!
Dagen S som i semester!
Lika underbar varje år.
Ut till Överskog,
till bäcken och fåglarna,
till gräsmattan och sjöglimten.
Till det som bara har med mig/oss att göra.
Och detta tillstånd ska om jag räknat rätt
vara i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Tack.
Tack!
TACK!
01 juli 2010
Ten minutes to landing
Av personliga skäl bestämde jag mig för att avstå sista tjänsteresan inför semestern.
Så nu har jag bara en dag kvar. Det känns bra. Mycket bra.
Det finns en trötthet som bara solen kan bota,
och det finns faktiskt annat i livet än Svenska kyrkan.
Det finns behov av arbete på hus och hem och av andlig vila och reflektion,
av att träffa barn och barnbarn, och att spela piano nån regnig dag.
Kort sagt, jag är less och vill göra annat nu tills blåbären är mogna.
Så i morgon rätar jag upp stolsryggen och fäller ihop skrivbordet och spänner loss selen. För det är dags för touchdown, inte i Wien och Slovakien som tänkt var, men i sommarlovet.
Så nu har jag bara en dag kvar. Det känns bra. Mycket bra.
Det finns en trötthet som bara solen kan bota,
och det finns faktiskt annat i livet än Svenska kyrkan.
Det finns behov av arbete på hus och hem och av andlig vila och reflektion,
av att träffa barn och barnbarn, och att spela piano nån regnig dag.
Kort sagt, jag är less och vill göra annat nu tills blåbären är mogna.
Så i morgon rätar jag upp stolsryggen och fäller ihop skrivbordet och spänner loss selen. För det är dags för touchdown, inte i Wien och Slovakien som tänkt var, men i sommarlovet.