Apocalyptic party

För några dagar sedan fick vi en inbjudan av våra grannar till ett party
för att fira att en asteroid skall förstöra jorden snart. En minst sagt underlig inbjudan.
Min första tanke: Oj, är vår granne en sån där sektmedlem som håller på att räkna ut dagen för jordens undergång? Men ett samspråk över balkongräcket gjorde mig övertygad om festens humorvinkling.

I inbjudan inviterades gästerna att infinna sig i för temat lämpliga (?) kläder.
Så - ikväll kom jag till partyt på vår innergård iförd svart prästskjorta
med en skylt: "Confessions for free. Last chance."

Tala om succé.
Jag gjorde t.o.m. entré ropande: Repent! Repent ye sinners!
Presenterade mig för gästerna och lät dem förstå skämtet.
Sen var isen bruten för hela kvällen.

Vi satt runt brasan i vår trädgård njutandes av den ljumma kaliforniska kvällen
medan samtalet inte helt oväntat inriktades på de eviga tingen.
Sällan har jag upplevt en sådan öppenhet i tanke, känsla och ande vid ett spontant möte.
Jag menar - det var humor, det där med yttersta dagen och så. Men min entré blev en ögonöppnare, där jag kom med min inbjudan till gratis bikt inför den yttersta dagen.
Jag måste säga, att sällan har en timmes samspråk runt en brasa blivit så välsignad.

Det blev samtal om vad de katolskt uppfostrade tänker visavi andra trosinriktningar, vad lutheranism egentligen är, vad vi i Svenska kyrkan tror om same sex marriagges osv.
Jag hade kunnat vidröra Hans mantel i det ögonblicket.

Min spontana känsla:
Här öppnas hos mina partykamrater valv bakom valv.
Deras horisonter vidgas.

Hoppas att Jesus hade lika roligt vid bröllopet i Kana.

En värmande söndag

Dagen började med värme.
När vi gick uppför backen till kyrkan där bilen stod parkerad,
kändes det redan att dagen skulle bli varm.

Vi körde över GG-bron och konstaterade att dagen var helt molnfri, dimfri och smogfri.
Dvs glasklar. Bron var klart tegelröd och vacker.
Målet var en liten amerikansk luthersk kyrka i Tiburon som vi besökt flera gånger.

Planen var att först delta i gudstjänsten där och därefter direkt köra till ett noga inplanerat dopsamtal i en familj. Vi kom sent till kyrkan, men prästen var ännu senare. Hade redan hunnit hålla en morgomässa i en närbelägen stad. Då högmässan därför inte kom igång on time, började jag oroa mig för hur vi skulle hinna till dopsamtalet.
Men sedan kom högmässan igång och jag släppte alla svenska överkrav på tidshållning. Här vet ju alla att trafiken ställer till det titt som ofta och rör om i våra planer. Man vet, att man aldrig vet, om en överenskommen tid kan hållas.

Högmässan blev härlig. Prästen Catherine Gulbransen är en levande, reflekterande, trygg och närvarande präst som bjuder på sig själv i gudstjänsten. Idag handlade det om den ringes höga status i himmelriket och att vi är kallade att tjäna Gud bland människor utan tanke på att det ska synas utåt.
Bra tema och väl genomförd predikan. Jag kunde verkligen inte ha utlagt Guds ord så väl, inte ens på svenska. Hatten av och äran åt Gud.

I Tiburon går nattvardsgästerna fram och ställer sig i ring i koret. Prästen går sedan från den ene efter den andre med brödet och säger allas namn: Jan, this is the body of Christ, given for you.
Och efter kommer kyrkvärden med vinet. Känns nära, mänskligt, men inte för nära.
Efter den sista psalmen och Dr Stephen's orgelpostludium fick vi ta ett lite för snabbt farväl av kamraterna i Tiburon och skynda vidare hem till vår väntande dopfamilj.

Det blev också en värmande upplevelse. Med dem pratade vi igenom dopgudstjänstordningen med ständiga utvikningar på grund av familjens intresserade frågor kring vad orden står för och var det och det betyder. Jätteroligt. Det känns som om det stundande dopet kommer att bli en mycket välsignad högtid.

Och nu är det skymning över San Francisco och den värmande dagen lägger sig till ro. Klockan är drygt 19 och jag sitter ute på balkongen i shorts och tunn skjorta och bara njuter. Man säger att värmen beror på El Ninjo eller La Ninja, vems tur det nu är. Väl medveten om det globala i detta väljer jag dock att njuta av denna varma kväll. För här får man inte många kvällar som denna. Det lackar mot höst även här, löven gulnar i vingårdarna och ekarna, torkan är svår och alla hoppas på vinterregn så småningom.
Men som sagt, just ikväll är jag personligen bara tacksam och glad.

Eld och vatten

I norra Kalifornien brinner det.
Här regnar det idag.

Över femhundra hus har blivit lågornas rov vid de häftiga skogsbränderna ovanför Napa Valley.
Det är så pass långt härifrån att vi inte ens har någon röklukt när vindarna ligger som de gör.

Men idag kommer ett regnväder in från Stilla havet.
Just nu sitter jag på balkongen och njuter av de grå, låga molnen och det fridfulla droppandet.

Hoppas regnet också faller där norrut.
Mycket.

Men jag tror inte det gör någon skillnad
Torkan sitter så djupt i marken att en regnig kväll nog inte gör någon skillnad.

Undervegetationens gräs är torrt som fnöske,
och vinden från havet är som en blåsbälg på härden.

Såg på teve en man som pratade i telefon vid rykande husrester:
- Yea, we lost it all.

All...

Besök av syster

Vi har besök av syster U.
Hon damp ner lagom till vår svenska gudstjänsthelg
och fick hoppa in i församlingskören vid gårdagens gudstjänst,

träffa flera församlingsbor och hänga med på ett hembesök på eftermiddagen.
U kan man lita på.
Hon älskar kyrka lika mycket som jag/vi gör.

Hon var den första som kom och hälsade på oss sedan vi flyttat hit i januari 2013.
Och nu 2 1/2 år senare är hon åter här och gläder oss.
Mycket prat och skratt, och det bästa av allt: U är intresserad av Allt.

Idag har vi gjort sightseeing via Market St förbi Castro upp till Twin Peaks och den underbara utsikten därifrån. Sen nedför berget till Haight-Ashbury och lunchmacka på Coffee to the People.
Ett härligt café i gammal progstil med väggarna fulla av Peace, Love and Understanding.

Därifrån ut till Stilla havet, dvs genom Golden Gate Park ut till Ocean Beach
och beskådande av mäktiga bränningar som rullade in mot stranden.
Dagen var tyvärr mulen och t.o.m. regnig! (Vilket iofs är allt annat än tyvärr)

Över GG-bridge norrut i låga moln och vindrutetorkarna på upp till Novato,
sen höger ut mot Sonoma/Napa och ett besök på "min vingård" Viansa.
Vinprovning för the ladies och en ostbricka utomhus i den hänförande utsikten.

Sen hemåt och den väntande grillmiddagen.
En härlig dag som till råga på allt avslutades med en spännande tv-match med the 49ers.
Kan en dag bli bättre?

En resdag i Kalifornien

Har alltid trott att det är 70 mil mellan San Francisco och Los Angeles.
Men det är fel på så där en 15 mil.
Det förstod jag idag när jag kört hela vägen upp från LA och det bara tog sex timmar.

Det stod mellan en enorm fortkörning och något annat fel.
Det var något annat fel.
Det var visst vägen.

Den var  56 mil fågelvägen.
Fast den, fågelvägen, körde inte jag. Fast nästan.
Körde Interstate 5, i princip en enda raksträcka.

Den var 62 mil lång.
Så, vad gäller egentligen.
Att det gick bra och bara tog sex timmar.

Los Angeles Ska! ligga70 mil söder om San Francisco...
Någon har rubbat mina cirklar.
Men resan gick bra.