Första semesterdagen.
Börjar med mässa kl 8 i domkyrkan.
Sen väntar en volontärinsats på Café Trädgårn.
Kör skrot och blommor från caféet som ska tömmas för en grundlig renovering.
Lagom till föreståndarens förestående semester sprutade härom dagen vatten ur ett element.
Det visade sig vara något som pågått länge. Hela väggen var och är sur.
Idag bärs all inredning ut av starka flyttgubbar från Härnösands stadsbud.
Utom det som behövs för det provisoriska caféet i domkyrkans körrum.
Dit forslas blommorna.
Sen - hem för dagens första tupplur.
Pang, helt borta en halvtimme.
Sen ut till stugan.
Där pang, en tupplur till
och sedan ett nappatag med gräsklipparen.
Välbehövlig timslång motion.
Inför hustruns hemkomst, eller ska vi säga utkomst till stugan
tänds grillen och stoppas pommes frites i ugnen.
Då öppnas himlens portar och regnet öser ner.
Hustrun anländer och grillen står ut tills köttet blir klart.
Glädjen är stor över allt som blivit gjort idag.
Och regnet, blåsten, oron, och semesterdagen lägger sig till vila.
12 juli 2017
10 juli 2017
Gamla till sig
Idag var Dagny Carlsson, 105 år värd för Sommar i P1.
Hon sa bland annat att man ska inte gamla till sig.
105 år och mänskan säger att man ska inte gamla till sig!
Ljuvligt, tänkvärt, för att inte säga beundransvärt.
Jag tar till mig orden och tänker att jag inte skall ge upp livsgnistan bara för att jag på femte året är pensionär. Livet slutar ju inte förrän det slutar. Det fortsätter ända in i kaklet så att säga.
Och jag torde få ut mer av den tid som återstår genom att leva på. Leva framåt i stället för bakåt.
Men helt klart är att jag är tröttare än förut, mindre sugen på nya upplevelser, mindre av musiker än förr om åren. Är medveten om att jag genom min lyckade hjärtoperation för fyra år sedan "fått tilläggstid i matchen".
I nio månader har jag nu varit havande med fem församlingar.
Som tf kyrkoherde för Ådalsbygdens pastorat kan jag konstatera att det inte blev något av med min pensionering. Jag tvingas leva på och ges inte minsta chans att varva ner och gamla till mig.
Bredvid dagens sommarpratare kan jag ju ha fyrtio år kvar till kaklet.
Således inte dags för något ritardando ännu.
Hon sa bland annat att man ska inte gamla till sig.
105 år och mänskan säger att man ska inte gamla till sig!
Ljuvligt, tänkvärt, för att inte säga beundransvärt.
Jag tar till mig orden och tänker att jag inte skall ge upp livsgnistan bara för att jag på femte året är pensionär. Livet slutar ju inte förrän det slutar. Det fortsätter ända in i kaklet så att säga.
Och jag torde få ut mer av den tid som återstår genom att leva på. Leva framåt i stället för bakåt.
Men helt klart är att jag är tröttare än förut, mindre sugen på nya upplevelser, mindre av musiker än förr om åren. Är medveten om att jag genom min lyckade hjärtoperation för fyra år sedan "fått tilläggstid i matchen".
I nio månader har jag nu varit havande med fem församlingar.
Som tf kyrkoherde för Ådalsbygdens pastorat kan jag konstatera att det inte blev något av med min pensionering. Jag tvingas leva på och ges inte minsta chans att varva ner och gamla till mig.
Bredvid dagens sommarpratare kan jag ju ha fyrtio år kvar till kaklet.
Således inte dags för något ritardando ännu.
09 juli 2017
Söndag
Idag en heldag i stugan.
Ingen gudstjänst, inga plikter.
Bara sol, ogräsrensning och sommarens första bad.
I morgon fortsatt nedräkning mot semestern.
Ingen gudstjänst, inga plikter.
Bara sol, ogräsrensning och sommarens första bad.
I morgon fortsatt nedräkning mot semestern.
08 juli 2017
Torsåkersdagen
Jag håller på med nedräkningen till årets semester.
Ja, jag vet, jag är ju pensionär och borde ha femtiotvå veckor av den sorten.
Men, som jag brukar säga, det sket sig med min pensionering,
och nu är jag sedan september ifjol tf kyrkoherde i Ådalsbygdens pastorat.
Vilket är roligt. Meningsfullt. Utmanande. Ryggradsstärkande.
Idag inföll den årliga Torsåkersdagen.
Torsåker är en liten församling på södra stranden av Ångermanälven
där älven fordom mötte havsviken mitt emot Styrnäs som också ingår i pastoratet.
Båda församlingarna har enormt djupa historiska rötter.
Torsåkersdagen bjöd på värme och strålande sol.
Byborna i Prästmon med omnejd gick man ur huse och bjöd på utställningar av hantverk, konstverk och visade prov på gammal kunskap. Bland församlingshemmets utställningar visade Torsåkers församling upp tre kyrkliga textilier. Till höger framme på scenen en svart silverbroderad sjuttonhundratalslångfredagsskrud. Till vänster en modern skrud i typ tovat garn och med motiv som kändes lite Sapmi. Och i mitten, det senaste tillskottet, ett röcklin draperat med en regnbågsstola som församlingen införskaffat detta år.
Jag tror inte det är många som förstår hur fantastisk denna stola är. Ulla F drev frågan i församlingsrådet att inköpa en stola som kan användas vid det hon kallar "regnbågsvigslar". Och hon gjorde det självklart och utan politisk korrekthet, bara för att hon tyckte att församlingen behövde en regnbågsstola. Och nu hängde den där i församlingshemmet i all sin anspråkslöshet, mitt i blickfånget som en egen predikan om Guds kärlek till hela sin skapelse.
Torsåkersdagen bjöd på olika aktiviteter på byn. Många bybor passade på att ha loppis eller försäljning av grönsaker. Det var full aktivitet på hembygdsgården i Hämra, och i medeltidsbyn Styresholm såldes keramik, smide, mattor, kolbullar, bagarstugebröd medan några visade hur man spann garn av lin. Och mitt i allt detta fann jag Ulla F, nu helt engagerad i att sälja Sackeusvaror till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete.
Klockan gick mot tre, och då höll vi en musikandakt i Torsåkers medeltida kyrka, en av Sveriges allra äldsta ännu aktiva kyrkor, ett andrum för båd kropp och själ, omgiven av grönskande åkrar och berg.
Vi sjöng sommarpsalmer, hörde morgondagens evangelietext och tackade för sommarens skönhet.
Sist spelande jag PB:s Sommarsång och det gick sådär. Undrar om det är åldern som gör att fingarna slinter i bukter och finter...
Iaf är jag mycket tacksam för dagen och alla dess möten med församlingsbor och sommargäster.
Gud välsigne Ådalen.
Ja, jag vet, jag är ju pensionär och borde ha femtiotvå veckor av den sorten.
Men, som jag brukar säga, det sket sig med min pensionering,
och nu är jag sedan september ifjol tf kyrkoherde i Ådalsbygdens pastorat.
Vilket är roligt. Meningsfullt. Utmanande. Ryggradsstärkande.
Idag inföll den årliga Torsåkersdagen.
Torsåker är en liten församling på södra stranden av Ångermanälven
där älven fordom mötte havsviken mitt emot Styrnäs som också ingår i pastoratet.
Båda församlingarna har enormt djupa historiska rötter.
Torsåkersdagen bjöd på värme och strålande sol.
Byborna i Prästmon med omnejd gick man ur huse och bjöd på utställningar av hantverk, konstverk och visade prov på gammal kunskap. Bland församlingshemmets utställningar visade Torsåkers församling upp tre kyrkliga textilier. Till höger framme på scenen en svart silverbroderad sjuttonhundratalslångfredagsskrud. Till vänster en modern skrud i typ tovat garn och med motiv som kändes lite Sapmi. Och i mitten, det senaste tillskottet, ett röcklin draperat med en regnbågsstola som församlingen införskaffat detta år.
Jag tror inte det är många som förstår hur fantastisk denna stola är. Ulla F drev frågan i församlingsrådet att inköpa en stola som kan användas vid det hon kallar "regnbågsvigslar". Och hon gjorde det självklart och utan politisk korrekthet, bara för att hon tyckte att församlingen behövde en regnbågsstola. Och nu hängde den där i församlingshemmet i all sin anspråkslöshet, mitt i blickfånget som en egen predikan om Guds kärlek till hela sin skapelse.
Torsåkersdagen bjöd på olika aktiviteter på byn. Många bybor passade på att ha loppis eller försäljning av grönsaker. Det var full aktivitet på hembygdsgården i Hämra, och i medeltidsbyn Styresholm såldes keramik, smide, mattor, kolbullar, bagarstugebröd medan några visade hur man spann garn av lin. Och mitt i allt detta fann jag Ulla F, nu helt engagerad i att sälja Sackeusvaror till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete.
Klockan gick mot tre, och då höll vi en musikandakt i Torsåkers medeltida kyrka, en av Sveriges allra äldsta ännu aktiva kyrkor, ett andrum för båd kropp och själ, omgiven av grönskande åkrar och berg.
Vi sjöng sommarpsalmer, hörde morgondagens evangelietext och tackade för sommarens skönhet.
Sist spelande jag PB:s Sommarsång och det gick sådär. Undrar om det är åldern som gör att fingarna slinter i bukter och finter...
Iaf är jag mycket tacksam för dagen och alla dess möten med församlingsbor och sommargäster.
Gud välsigne Ådalen.