20 maj 2010

Sightseeing i Stockholm

Tur att det är kväll och lite trafik.
Efter att lyckligen ha anlänt till kungliga huvudstaden lämnar vi av H på hennes gata, Greve Magnus gata eller vad tusan den heter. Sen gäller det att köra därifrån till Söder och Ringvägen där schysst syster lånat ut lägenhet.Inga problem tänker jag. Det är bara att köra till Sveavägen och in i tunneln över till Söder.
Så jag kör mot Sveavägen tills Linnegatan tar stopp, men där finns ingen Sveaväg. Tar höger, sen vänster, sen vänster och anländer till Stureplan lagom i tid för nattklubben. Försöker se världsvan ut och glider nonchalant förbi så gott det nu går i en liten Skoda Fabia. Men undrar hela tiden var tusan Sveavägen är. Den kommer aldrig.
Men plötsligt - en skylt: Södermalm. Yes! Girar över i den filen och svänger in på mörka smågator som ser ut som från en gangsterfilm. En skarp högersväng, och, vips lustigt kommer jag in i en tunnel. Jaa, det här är Södertunneln!
Men det är det inte. Gud vet vart vi hamnar. Ut ur tunneln, förbi stadshuset, över vattnet och in i nästa tunnel. Söderledstunneln. Bra tänker jag och kör på tills jag, hoppsan, ser Globen. Oh oh! Körde visst lite för långt. Tar av innan Skanstullsbron och gör en u-sväng, vid vilken både jag och hustrun får en dejà vue-upplevelse. Här har vi svängt en gång förut. När vi sen ser skylten med Södersjukhuset förstår vi varför.
Hursomhelst, in mot Centrum igen vilket är synonymt med in i den förbaskade Söderledstunneln igen, 1560 m norrut den här gången. Kommer ut vid Slussen men hittar ingen avfart åt höger, så rätt vad det är är vi över Slussen och en bit inne i Gamla stan.
Fasen! Här har man kört ända hemifrån och är hur trött som helst. Och så ska man på sigthseeing i Gamla Stan..! När jag kommer till kungliga slottet kommer kvällens andra u-sväng. Jag hinner se Storkyrkan dit vi ska i morgon. Sen tillbaka mot Slussen igen.
- Se upp nu så vi inte missar en vänstersväng upp på Söder!
Men det kommer ingen förrän, Däär! Sväng!
Jag girar vänster.
Och! Så! Är. Vi. Inne. I. Den. Förbaskade. Söder. Leds. Tunneln. Igen.
Jag säger nåt som en prälle inte borde erkänna att han säger, tills jag ser en utväg: En skylt mot Medborgarplatsen.
Tar höger ut ut tunneleländet och kommer ut nånstans vid Götgatan undrande åt vilket håll Ringvägen nu ligger. Vi kör tydligen på Folkungagatan. Det enda jag vet om den är att den kostar 2000 kr nånting i Monopol, men det hjälper föga. Så jag svänger vänster upp mot Ringvägen. Men Ringvägen ligger visst inte åt det hållet, utan åt andra, för rätt vad det är ser jag hela Stockholms centrum från Söders höjder. Och nånstans vid Ersta börjar det luta utför igen.
Och då! Känner jag igen namnet på gatan: Renstiernas gata. Begår resolut kvällens tredje och snävaste u-sväng på typ två hjul strax innan det bär av ner mot Slussen igen.

The rest is history. Jag glider stoltare än en söderkis över höjden och ner mot kurvan där Ringvägen börjar. För. Där. Ligger. Lägenheten! Vant som om jag vore född i kvarteret svänger jag in på en sidogata och hittar förstås genast stadens och kvällens allra sista parkeringsplats.
Vi är framme.
Puh.

19 maj 2010

Cello

Vilken avkopplande kväll! Jag menar sitta där i cellostämman i Säbrå orkesterförening och spela idel godingar vid Lyrisk musikalisk afton på teatern. Och så Lars T, stadens egen entertainer med sin gitarr och sitt goda humör. Det hela blev en liten allsångsafton blandad med musik av orkesterns grundare Allan Hansgårdh som dog i vintras. Dirigent och presentatör var Björn Hedström. Det är roligt spela i orkester även om jag inte är så duktig. Och så är det så roligt att syster A sitter där och felar.

Jag valde det här i stället för vårlogen med mina murarbröder. Och jag gjorde rätt val. Man kan inte vara med överallt samtidigt. Och det här behövde jag.
Tack fru Musica!

18 maj 2010

Internationella rådet i graven

Det kändes historiskt idag. Sammanträdet började som vanligt med bibel, bön och ett klubbslag av ordförande Per Wärmegård. Men avslutades utan ett nytt sammanträdesdatum. Internationella rådet i Härnösands stift samlades till sitt sista möte och lades nu ner efter tolv år.

Det startades 1998 på initiativ av stiftet, Vårsta och de aktiva frivilligorganisationerna i stiftet: Lutherhjälpens stiftskommitté, Stiftsmissionsrådet och SKUT-rådet, Svenska kyrkans unga samt Sveriges kyrkliga studieförbund. Uppdraget var att hålla samman de olika intressegrupperna för det globala engagemanget inom kyrkan, även flyktingarbetet, och planera gemensamma utbildningar.

2002 inrättade stiftet en tjänst som handläggare för de internationella frågorna och flykting- och integrationsfrågorna, och den tjänsten fick jag med början mars 2003. En av mina uppgifter blev att vara sekreterare i Internationella rådet, och det har jag varit ända till idag.

IR har under åren utvidgats till att bestå av företrädare även för Kvinnor i Svenska kyrkan, Kvinnor för mission och EFS i Mittnorrland. Med två sammanträden per termin har vi informerat varandra om vad som är på gång i de olika organisationerna och försökt tänka samman de skilda initiativen. Stiftsdiakonen Boel Skoglund var en mycket engagerad ordförande under sina år i Härnösand. Hon tog även initiativ till EFS' inlemmande i rådet och sammanslagningen av stiftsmissionsrådet och lutherhjälpsrådet, den första i sitt slag i hela kyrkan. Nu har hela kyrkan följt efter och gjort en liknande addition på riksplanet.

Internationella rådet var synnerligen aktivt i arbetet inför Världens fest i Åre 2007, dvs Svenska kyrkans internationella riksmöte, och bidrog mycket till att Världens fest inte bara blev en nationell begivenhet utan också blev stiftets möte, alltså ett möte för vårt stifts många internationellt engagerade.

Det här är sånt som jag har fått vara med och så frön till, driva och även skörda frukten av tillsammans med alla stiftets entusiaster. Underbart. Men nu stundar andra tider. Hur ska framtiden bli?

Stiftsstyrelsen har i vår beslutat lägga ned ett antal råd och arbetsgrupper i stiftet och i stället koncentrera främjandearbetet till mer flexibla referensgrupper kring handläggarna. Även Internationella rådet läggs ned. Och det har förberetts av IR själv, som ställt sig positiv till en förändring. När det gäller hur vi ska utveckla de globala kyrkliga frågorna tror jag att vi i framtiden behöver jobba närmare stiftets församlingar och deras internationella grupper. Och det har även rådet bejakat. Jag har en vision av en referensgrupp bestående av företrädare för alla tio kontrakten i stiftet plus Svenska kyrkans unga, SKUT, EFS och kanske Vårsta. I denna grupp kan man vara med längre eller kortare tid, huvudsaken är att man jobbar i gruppen. Om det kan bli en verklighet återstår att se.

Som det har fungerat hittills har man suttit på fyra år, därtill utsedd av stiftsstyrelsen. Ledamöterna har representerat sin organisation och rapporterat till och från denna. Men församlingarna har inte lika lätt nåtts eller blivit indragna. Nu får vi en modell som blir smidig, effektiv och föränderlig och kommunikativ, och församlingsnära. Formellt blir det stiftets internationella handläggare som utser dem som ska arbeta i referensgruppen. Men i praktiken ska vi på sikt leta efter en ordning där man nominerar företrädare från kontraktets församlingars internationella grupper. Därmed kommer jag som internationell handläggare att få en omedelbarare kontakt med vad som händer inom stiftets församlingar i stället för att gå omvägen via den gamla föreningsburna främjandemodellen.

Låter det här torrt? För mig känns det viktigt att jobba för att behålla den engagerade skara på flera hundra personer som ute i sina församlingar jobbar järnet med julinsamlingar, fasteaktioner, SKUT-auktioner, som berättar för konfirmander om vårt globala ansvar och pratar för kollekter till den internationella verksamheten. Det handlar om människor, inte om strukturer. Därför är det viktigt hur vi lyckas i detta förändringsarbete.

Nu tar vi nya tag

Då var det måndag igen. På jobbet hade vi måndagsmöte med all personal. Och det var min tur att leda morgonbönen. Med tanke på förra veckans hemskheter sjöng vi en av de nya psalmerna som handlar om kaos, ilska och tvivel, nr 848. Jag kände mig riktigt tacksam över att hitta den, att den fanns där då vi behövde den:

Den stumma förtvivlans psalm:

När marken brister och allt är kaos, var är du Gud, som vi litat på?
När ord blir stumma och ångest råder: vem är du Gud - vi vill se din nåd.

Vår smärta skriker när livet slår oss - var är du Gud, som kan svika så?
När tillit brister och vrede växer: vem är du Gud - vi vill få din nåd!

Vi har varandra att hjälpa, stödja. Hur kan du Gud lämna allt till oss?
Vi gråter, ropar och bär vår börda: kom Gud till världen - den lider så!

När Kristus kom såg vi en som orkar. Han är vår Bror, och han ger oss mod.
Längst in i mörkret är han oss närmast: Är han vår vila - är han Guds nåd?


Texten är av Kjell Wiklund, folkmelodin är densamma som i kvällspsalmen Nu sjunker bullret.

Vi bad för alla skakade och drabbade familjer, grannar, arbetsplatser i stan och om närhet och omsorg i våra möten med varandra.

Sen tog vi nya tag.
Och mycket riktigt, mailen tog kommandot redan från start och höll mig sysselsatt i flera timmar.

Ikväll har jag krattat gräs bakom radhuset och kopplat av med orkesterrepetition inför onsdagens konsert med Säbrå orkesterförening i Härnösands teaterfoajé.
Välkomna.

16 maj 2010

Slut långhelg

Söndag kväll och långhelgen är slut. I morgon börjar pingstveckan. Jag ska leda morgonbön på stiftet och sen får vi se. Har rätt öppet schema i början av veckan. Men när jag öppnar mailboxen så brukar dagen lösa sig.
På torsdag åker vi mot Stockkholm för att på fredag delta i begravningen av biskop Tony. Det är nu precis en månad sedan hans död. Och det känns fortfarande ofattbart att det gick så fort.

Dagen började i Ytterskog med dess vårbäck och fågelsång. Medan vi lyssnade på radiogudstjänsten passade en idog hustru på att tvätta stugans alla fönster. Men sen kände vi att vi nog skulle packa ihop och köra in till stan. Duggregnet gjorde väl sitt till.

Tvättstuga och trevligt besök av förra ägaren till vårt radhus. Det var roligt höra att vi hade fått så fint i "hennes hus". Sen har vi bara softat. Jag har satt upp en tavla, så nyttig har jag varit.
En söndag kväll ska ha sin gruvningstid också, då man ställer in sig på en ny arbetsvecka.

Det här inlägget blir inte särskilt intressant att läsa misstänker jag.
Jag tror jag skyller på söndagkvällsbluesen.
Tur att det finns häftigare bloggare.

15 maj 2010

Sommar?

Nej,
idag ska jag inte uppta er tid med mina känslor inför trippelmordet.
Jag begär inte att mina läsare skall vara där jag är och känna det jag känner.
Särskilt om de inte bor i Härnösand.
Men min reaktion på det inträffade handlar inte om någon "galen medkänsla" utan om en chockartad sorg som under den gångna veckan fullständigt förtog all vårvärmen och vitsippsfärgen.
För mig i alla fall.

Idag har sommaren kommit, överraskande, överslätande, och övertygande..?
Vi har njutit av tjugofem grader i eftermiddag.
Bättre än på Mallorca..?

Jag har solat och löst korsord på vår altan och tittat på småfåglarna.
Samt krattat på husets baksida, som först igår blev snöfritt.
Flugsnapparen bygger bo med sin nyvunna vän.
Bofinken flöjtar än i närmaste björk efter sin maka.
Fjolårets granplant verkar övertygande i sin livskraft.
Stefan fick en gädda nere vid sjön.

Såna här små kära iakttagelser
hjälper upp balanseringen av den vecka som gått.

Den här dagen behövde jag.
Den här dagen behövde kanske fler än jag
i Härnösand
som motvikt.

14 maj 2010

Klämdag

Mellan himmelsfärden och helgen före pingst.
Mellan helvetesveckan och en efterlängtad långhelg.

Härnösand kippar efter luft,
hoppas på bra väder.

Vill se vitsipporna och känna värmen
trots kalldraget från i tisdags.

Vill koppla av och känna att det är vår.
Men allvaret överskuggar våryran.

Idag såg jag polisbilar och patruller vid tingsrätten.
Den arme ynglingen skulle häktas,

som har dräpt sina syskon och deras pappa
i ett bestialiskt mord.

Jag vill inte veta det här!
Backa bandet!

Delete..!
Ogiltigförklara den gångna veckan!

Jag vill få tillbaka fågelsången och vitsipporna
inombords.

De sjunger och lyser allt vad de kan där ute,
men is täcker våren.

Och ångest.
Något förfärligt har hänt.

Hur blev detta möjligt?
I Härnösand..!

Vi måste hålla varandras händer!!
Annars blir det ingen sommar.

13 maj 2010

Kristi himmelsfärds dag

Kristi him.
Så har jag alltid kallat den här dagen, en fin dag som jag alltid har gillat.
Diakonen far till kyrkan. Själv stannar jag hemma och lyssnar på radiogudstjänsten från Örnsköldsvik. Kul eftersom jag känner både prästen och kantorn och det sänds från Sörliden.

Ingen gökotta alltså.
Det har varit dåligt med sådana sedan jag slutade som kyrkoherde i Högsjö.
Diakonen kommer hem och vi gör oss i ordning för lantliv. Gudstjänsten i domkyrkan präglades tydligen av den chock som gått genom vår stad. Bl.a. spelade domkyrkoorganisten Tears in heaven med tanke på de drabbade.

Vi kör ut till stugan och försöker skaka av oss rugget.
Inte lätt.
Så nära mellan liv och död.

Men här sitter flugsnapparen och sjunger vid sin nyförvärvade holk.
Bofinken och rödvingetrasten flöjtar också bland granarna.
Och en stenskvätta flyger alldeles förbi oss där vi sitter på altanen med vårt kyrkkaffe.
Starka tecken på det starka livet.
För att inte tala om vårbäcken,
och vitsipporna!

12 maj 2010

I Härnösand..?!

Först förvirring.
Det kan inte vara sant.
Sen - hur kan det vara sant?
Två döda tonåringar och en vuxen man.
Hur kan nån ha ihjäl dem?

Första ryktet: En klen forskare.
Just det.
Dom har alltså hittat mördaren. Det är säkert han. Förstår bara inte hur.
Andra misstanken: Är det ett hedersmord?
Tredje misstanken: Han var kanske inte ensam.

Och idag, medan polishelikoptern hovrar över mordkvarteret och gör oss alla nervösa:
En till anhållen. En man utanför stan.
Okey, mördaren var inte ensam.
Men varför? Nåt stämmer inte.

Så ikväll: En ung man gripen i Holmsunds hamn på väg ut ur landet.
Halvbror till de dräpta ungdomarna.
Hans pappa är den som anhållits tidigare under dagen.

Den unge mannen, 21 år gammal, erkänner morden.
Alla tre.
Att han dödat sina halvsyskon och deras pappa.

Förvirringen kvarstår.
Men samtidigt: okey, då har vi en mördare.
Ett trippelmord här i Härnösand...

Förfärligt.
Den vårvackra staden blir grå och isar till i en stillbild av ångest.
Människorna fryser fast på gatorna.

Men vad var motivet? Man dödar inte sina syskon, eller?
Frågorna hopar sig ju mer vi får veta.

Men tragiken tätnar framför allt kring den drabbade kvinnan.
Hennes äldste son är plötsligt den huvudmisstänkte.
Misstänkt för att ha dödat sina egna halvsyskon,
hans mammas barn.
Och som om det inte räcker har han tydligen dessutom mördat de två barnens pappa
som hade delad vårdnad om ungdomarna
och helt i sin ordning kom till mammans bostad för att hämta dem.

Det börjar med att hennes nuvarande man anhålls som skäligen misstänkt.
Och dagen slutar med att det är hennes egen förstfödde som är gärningsmannen.
Hennes nuvarande man, forskaren, släpps och återvänder till sin kvinna,
vars två yngsta barn är dödade av hennes äldste son.

Vad har den arma kvinnan kvar?
Vad har dom två kvar förutom varandra?
Allt är ju mosat, krossat, förstört.
I ett enda nu.

Kyrie eleison.
Kriste eleison.
Kyrie eleison.

All heder åt polisen.
Dom har jobbat effektivt och fort.

Fast ändå -
Det har hänt så himla nära.
Gud, förbarma dig!

11 maj 2010

Trippelmord i Härnösand

Hemskt! Ruggigt.
En kilometer härifrån har ett trippelmord begåtts idag.
Min första tanke år: Brattåsmorden för ett par år sedan, ouppklarade.
Hoppas förövaren blir fast den här gången.
Det låter som en familjetragedi på nåt sätt.
Arma familj, och mördaren...
Jag menar dräpa två tonåringar... Sjukt.
Tro vad som får en människa till något sådant?

10 maj 2010

Kväll i Avliden

Vi har haft personalfest på stiftskansliet. I byn Avliden där Hälge finns. Det var kul. Jag var med i festkommittén, och halva nöjet var att planera det hela. Vi inredde vårt sobra fikarum till Avlidens bygdegård, med granar och tallar här och där i hörnen, uppstoppade fåglar, pelargonior, en hundkoja åt Edvins hund Blixten, en uggleholk, gamla naturläreplanscher, brödkakor under taket, trasmattor på golvet och rutiga dukar, vitsippor och kottar på borden med mera, med mera.

Menyn bestod av en fördrink på älgpasset tre trappor upp i huset: En Pajala sunrise ungefär, dvs en mugg lingondricka med en korvskiva på kanten. Huvudrätten bestod av fläskytterfilé med kantarellsås och till efterrätt bjöds glass med hjortron och kaffe. Vi sjöng in våren och hyllade glesbygden på olika sätt, bl.a. med Bröderna Djups Vi bor på landet, ett fullblodspekoral med bara två ackord. Och allt gick hem. Utom arbetskamraterna som inte gjorde sig nån brådska alls hem till nästa dag.

Kanske det bör sägas att detta spektakel självklart gick av stapeln helt utanför arbetstid. Men jag är viss om att trivsel och skratt höjer arbetsförmågan med flera nivåer, så i morgon får vi säkert mycket gjort för vårt stifts församlingar.
Tack, arbetsgivarn!

09 maj 2010

Terapi

Gå lös på en grandunge med såg och röjsax, kratta och skottkärra.
Ogenomtränglig står den där och bjuder surt motstånd.
Taggig så hemskt med alla torra grenar och kvistar.
Små granstackare som vissnat redan efter en meter eller två,
därför att de står bredvid en gigant och aldrig fick näring eller ljus.
Grenar som fastnat i fallet för tjugo år sedan och blivit kvar.
Och under alltihopa en tjock matta av kottar, barr och ris och förmultning.
Inte en blomma, inte ett blåbärsris.
Här är okrattat sen en hel generation tillbaka.

Så kommer jag med sax och såg och antar utmaningen.
Går på i två timmar så att svetten lackar.
Bort med alla torrkvistar så att barnbarnen får ha kvar sina ögon.
Bort med alla små omöjliga förkrympta granstackare.
Ner med några smågranar som får bli gärdsgård så småningom i stället.
Och ner med en björk som snön har förvandlat till en krok.
Bort med småaspar och sälgar som bara är i vägen.
Bort med mattan ända ner till jorden.
Och där spirar det.
Små tveksamma groddar som gärna skulle vilja upp men aldrig hittills orkat.
In med ljus, in med luft! Mycket ljus och mycket luft i snåret.

Såja - nu blev det ju rena helgedomen av fästningen.

Puh. Det här behövde jag.

08 maj 2010

I himlen absolut

Jag har idag bevistat årets första och troligen enda konfirmation.
Sex konfirmander med särskilda behov.
Plus åttio nära och kära, och sex gånger åttio lovsjungande änglar.

Tre ledare som under året har gett järnet
för att de här dyrbara ungdomarna skall få något med sig ut i livet,
något som håller, något som bär.

Sex ungdomar med olika funktionshinder, i vita konfirmandkåpor,
Lika viktiga som andra ungdomar, lika fina, lika sedda.
Och kyrkan full med stolta släktingar och vänner.

Frälsarkransen, deras konfirmandmaterial.
Enkelt, tydligt, instruktivt.
Radbandet som är en vandring genom kristen livserfarenhet.

En av konfirmanderna kan läsa högt och gör det.
En leds fram och får agera med de andra i ett drama om händer.
Alla sex får uppgifter allt efter förmåga.

Enkla sånger kring frälsarkransens pärlor.
Texter som förmedlar.
Texter som berör.

Unga människor, oftast helt bortglömda.
Ungdomar med olika svårigheter och funktionshinder.
Men urviktiga för Gud.

Vem är egentligen funktionshindrad?
Vem har svårt för sig?
De här ungdomarna minns allt de har lärt sig.

Emma som konfirmerades ifjol
och Christoffer som gjorde det för tre år sedan.
De kunde fortfarande svaret på pärlornas gåta.

Nu möter de Jesus i nattvarden
precis som de är,
precis här, och precis nu.

Det som är svagt i världen det upphöjde Gud, säger Paulus.
Men vem har sagt att de här ungdomarna är svaga.
Som tar emot Gud i sitt hjärta så omedelbart, och med en kram.

Ser vi inte hur de får sitta nära Frälsaren vid det himmelska nattvardsbordet,
där alla normala, väluppfostrade, lärda, smarta och politiskt korrekta medborgare
får ta plats längre ner vid bordet.

Konfirmationsmässan närmar sig sitt slut, och de unga pustar ut.
Veckan har varit jobbig och dagen nervös.
Nu är det bara en psalm kvar. Sen ska vi få tårta!

Men den psalmen..!
Slutpsalmen som en av konfirmanderna själv kom på
efter allt tal om pärlor och Gud och honom själv:

Pärleporten.
Han har öppnat pärleporten så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig, och bevarat mig som sin.

Jag känner änglarna klappa i händerna
och skynda hem för att berätta
för Gud.

07 maj 2010

Rum att hyra i Ytterskog

Hyresmarknaden är het just nu, så det gäller att få uthyrningsrummen i ordning.
Det är lika roligt varje år när den här tiden kommer.
Redan har några hugade spekulanter synts till.
Ett par stycken har redan varit in på en visning.

Idag gjorde jag allt klart inför sommarsäsongen.
Städade ut skräp och färdigställde två rum till så högt upp jag nådde.

Vad gör man inte för sina hyresgäster,
småfåglarna.
Nu har jag sex holkar klara för inflyttning.

06 maj 2010

Vårkväll

Efter jobbet -
ut till landet, ut till fåglarne.

Vi flyr våra plikter
och kör ut till vår stuga i Ytterskog.

Där möter oss friden,
knoppande vitsippor

och en gräsmatta,
helt snöfri!

Vi äter och pratar av oss.
Sen ut till krattorna.

Vi karar,
vi krattar

decimeter för decimeter
meter efter meter

tills axlarna värker
och tumvecket har blåsor.

Det blir fint.
Man hinner tänka av sig.

Taltrasten refererar vårkvällen där uppe i solskenet,
och Mozart springer efter pinnen.

Vi ställer ifrån oss krattor och tippkärra
och tittar.

Helt lugnt ikväll.
Ska vi gå ner till sjön.

Högvatten.
Spegelblankt.

Kvällssol på andra sidan.
Tallarna upp och ned i vattenspegeln.

Stillheten evig
här och nu.

Men det förstår inte bäcken.
Den bubblar om sitt och fyller på med mer.

Vi strosar upp emot stugan igen
tyst tacksamma över livet.

Och sätter på kvällste.

05 maj 2010

Vårsånger

Det är nåt jag bara måste göra varje vår.
Sjunga vårsånger.
Annars blir det inte vår.

Idag fick jag chansen.
Var ombedd komma till SKUT-gruppen i min församling.
Då tog jag med gitarren!

Sjutton förväntansfulla damer,
och en stiftsadjunkt.
Först Lik vårdagsol i morgonglöd och en andakt.

Sen:

Vintern Rraaasat ut bland våra fjällar..!
Hör hur västanvinden susar...
och Du ska inte tro det blir sommar...

Däremellan info om hur viktig Svenska kyrkan i utlandet är för många ungdomar som är ute och reser i världen. Jag läste upp nätartiklar om det och sa att tack vare ert arbete för SKUT får de här ungdomarna känna att Svenska kyrkan är ett hem att komma till när de är utomlands.

Sen sjöng vi SKUT-visan Att komma hem som Per Harling har skrivit.
Jag var rätt nöjd när jag gick tillbaka till stiftskansliet efteråt.
Nöjd över sångglädjen, engagemanget, kaffegemenskapen, SKUT-känslan - hemmakänslan.

Och mest nöjd över våren som nu kommer.

04 maj 2010

Bokdags

Ikväll blir det bara en kort rad. Vill lägga mig med mina tre böcker.
Har kommit in i dem alla tre och vill hinna läsa lite innan det blir för sent.
Vilka böcker?
De står alla i en samlingsvolym på sextiosex böcker som jag kan rekommendera.
Jag håller på med Psaltaren, Profeten Jesaja och evangelisten Markus.

03 maj 2010

Gräsänklingsblues

Jo vi tycker verkligen att vi har fått tag på ett väldigt trevligt radhus, och varje vrå här har en potential. Jag säger potential, för än så länge är listan lång på sånt som ska åtgärdas.
Tänk om jag kunde säga simsalabim så att allt är klart i morgon när hustrun kommer hem från konfirmandlägret!

I morgon kommer i alla fall den förra husägaren hit med ett släp och tar hand om allt som kommit upp i tö på verandan plus en cykel och en nyckel.
Men jag hade velat hinna få hit nån som förstår sig på varför inte stordatorn kopplar in sig på vårt nya trådlösa nätverk.
Och så måste en VVS-kille hit och skruva lite i rören.
Och så ska jag se till att elfirman kommer hit och installerar nya elradiatorer.
Ikväll funkar dessutom inte strömmen i köket, så då får dom titta på det också.
Och bilen måste på service, när vi nu ska hinna det.
Och vi ska vi ta hit en låsfirma.
Och tavlor ska upp och hyllor ska upp, och morfarsklockan ska få en väggplats.
Och gästrummet är inte klart och inte arbetsrummet heller.
Ochsåvidare ochsåvidare.

"Jag måste skura trappan, jag måste bona golv.
Och jag ska hinna in på banken före klockan tre.
Och jag ska stämma om pianot, jag ska måla om i köket.
Jag ska samla alla kräftskal i en prydlig liten hög.
Och laga dörren sen, och muta portvakten.
Och så damma, damma, damma om igen...."

Men som sagt. Huset har potential.
Simsalabim!

02 maj 2010

Vargkriget

Såg ett helt osannoligt TV-program ikväll om en idag existerande militant motståndsrörelse inom Sveriges gränser.
Den bekämpar vargen.
Filmen Jägarna var åtminstone påhittad. Eller..?
Jag är glad att jag har slutat jaga.
Ett vet jag dock, att jägarkåren besitter starka känslor för vad som är deras rätt och frihet. Men att gå så långt som till att beväpna sig med illegala vapen och illegal jakt och hemliga organisationer och hemliga samordnade aktioner i syfte att utrota vargen igen - det hade jag aldrig trott eller tänkt.
Känns lite kusligt faktiskt.
Ungefär som med vargen.

01 maj 2010

Vårmusik

Holberg-sviten!

Edvard Grieg, min egen vårkompositör.
Sätt på skivan så förstår du.
Opus 40, Från Holbergs tid. Svit i gammal stil

Preludium
Oerhört frisk, trosviss, skrattande
Självförtroendet enormt
Lekfull som en vårbäck
Famnande hela världen i sin glädje
Nordisk natur om våren
Obändig i sin framtidstro

Sarabande
Försiktig, trevande
Prövande ljuset
Vis av erfarenheten
Oändligt skön
En dyrbarhet i handen
Följer ner till det nedersta
Och blommar upp därifrån

Gavotte
Lekfull, skämtsam, odygdig
allt under trygga former och harmonier
Musetten med en ton från sätern
Lek och skoj en lördagskväll
Byggs upp till helt oemotståndlig skönhet.
Allt som en lek med barockens melodik och harmonik
Slutar pampig som den värsta kantat

Air
Andante religioso
Försiktighet ännu en gång
En nerv av evig längtan
trots allt det ytligt sköna
Saknad
Tillbedjan
Förhoppning
På gränsen till patetisk
Söker sig uppåt hela tiden
Finner till slut vila

Rigaudon
Genast slås himmelens portar upp
till en virvlande långdans à la följa John
Vårbäcken forsar igen
Mellanspel i moll
skirt som en nordisk vårkväll
en sista påminnelse om det nordiska vemodet
Sen bara lek och skratt igen!