Prästvigningshelg

Vilket underbart arbete jag har!

Jobba järnet i en månads tid för att ge tre blivande präster en fin vigningshelg. Ringa, maila och fråga och planera vem som ska göra vad och vilka psalmer vi ska sjunga, vem som ska läsa evangeliet och var i programmet kören ska sjunga.

Förklara hur dom tre ska gå och stå och när dom ska gå fram och när dom ska gå tillbaka, och att dom ska knäböja och bara ta emot när biskopen och de andra lägger händerna på och ber.

Få hjälp av domkyrkans vaktmästare och diakon till att öva nattvardsdukningen och nattvardsutdelandet så att de tre känner sig trygga med vad som ska ske.

Känna att jag får visa på allvaret och glädjen i vigningen, allt det fina och djupa och livsavgörande i att lämna sig själv åt Gud. Och märka att de tar emot det, öppnar sig och blir berörda.

Instruera B hur hon ska gå med håven för att ta upp kollekten.

Komma tidigt till prästvigningsmiddagen i biskopsgården och iförd bästa kaftanen kånka fram världens längsta = högsta trappstege och klättra typ tre meter upp och tända femtio ljus i ljuskronorna innan gästerna kommer.
Ta emot gästerna och mingla, äta gott och vara toastmaster,
samt leda aftonbönen till slut.

Alltså wow,
fast man är sååå trött när borden är avdukade och ljusen är släckta.
Och stegen har nått nästan ända upp i himlen.