Vilken fin dag det blev idag!
I och för sig har jag alltid älskat Trettondedag jul.
Den uppenbarar Kristus och känns så segerrik.
För första gången hyllas Jesusbarnet som konung.
Och så är det en strålande missionsdag med de vise männen på plats.
Och i bakhuvudet hör jag hela tiden Bachs juloratorium, kantat fem och sex.
I dagens högmässa i domkyrkan fick jag leda Trettondagskören, en dagslända i körvärlden som bestod av ett hop-plock av sångare och hemvändare som inte hade sjungit nog i jul.
Riktigt skoj. Vi blev ca tjugo sångare som sjöng både Christmas carols och ett par sånger från södra Afrika.
Efter gudstjänsten inbjöd internationella gruppen till kyrklunch i församlingsgården, och säkert sextio pers kom dit och åt den sista julgröten med en skinksmörgås mot en gåva till Hela världen.
Ett särskilt välkommen sades till en familj från Palestina. Deras närvaro kändes gripande med tanke på det som händer i deras land just nu. Och än närmare kom det när Cecilia läste upp ett förtvivlat sms-upprop från den norske läkaren i Gaza.
Åsa framförde hälsningar från prästen Rozelda i Kimberley, och Tor berättade för dem som eventuellt inte hade hört det att församlingens trotjänare I.S. hade avlidit.
Och därefter sjöng vi:
I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus i signad jultid.
Folk stannade kvar länge och såg ut att ha mycket att prata om. Och vi fick in 1800 kr bara på lunchen. Och Åsa var särskilt så glad över den varma stämningen under lunchen.
Efteråt stannade vi kvar och diskade undan med köksgruppen Birgitta, Kristina och Mats som hade fixat oss den goda gröten.
Kul!
Länge leve trettondagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar