Sextioett

Jag väcktes i morse av hustruns skönsång:
Ja må han leva, ja må han leva...
Den lycklige unghunden hoppade genast upp på min mage
och sa att nu vill jag ha morgonfika!
Efter sången fick jag en skjorta, slips och tröja och löfte om något annat
som kommer att visa sig om någon vecka.
Mozartgubben gav mig en beep-leksak...

Det är alltså på det viset att jag fyller år idag.
Inget jag är särskilt glad åt, men nu är det så.
Tacksam dock att jag ännu en dag fått stiga upp utan smärta eller ångest
som så många andra.
Nej, i stället fylldes vår morgonstund av något annorlunda:

Den största tanker som anlöpt Härnösands hamn lossade ankar och bogserades ut framför våra ögon.
Sånt får mig i stämning.
Vi har ju världens bästa vy över norra hamninloppet.
Vi kunde stå och läppja på morgonens färskpressade jos, medan det stora tankfartyget drogs ut och runt av två ivriga bogserbåtar, tills det kom i rätt riktning för att själv ta sig ut ur norra hamnen..

Ikväll har jag fått en fin present i form av en god middag designad Kristina och Mats.
Syster Annika kom också medförande en enormt god gräddtårta, precis som den skall vara.

Och så ringde barn och barnbarn, och allt var okey med dom.
Vad ska jag säga annat än Tack?

Tack!