Uffes begravning

Den här dagen när hustrun skall rusta till begravningskaffe på Café Trädgår'n,
ligger hon pall i nåt som verkar vara influensa.
Det blir inte alls någon begravning för hennes del.

Jag hade blivit ombedd leda begravningsgudstjänsten efter Uffe, en av Trädgår'ns stamgäster. Och förutom att jag gladde mig åt att få vara lite församlingspräst för en dag, så kändes det också hedrande att få uppgiften. Var och varannan dag tittar jag ju in på Trädgår'n och språkar lite med gästerna och personalen. Så jag hade hunnit lära känna Uffe lite, mest genom Ingvar, min barndomskamrat.

Och nu känner jag att jag vill berätta om hans begravning.

Uffe hade ingen familj och inga släktingar. Gösta, som varit som en fosterfar åt honom, var den närmaste. Han och många andra slöt upp och kom till domkyrkan. Det var Uffes kompisar och det var vänner från LP-Öppen gemenskap på Pingstkyrkan, och det var Elaine och Ulla, som alltid sitter ett par timmar på Trädgår'n och pratar med killarna. Elaine fick nu rycka in i Åsas ställe och läsa några texter under begravningen. Det gjorde hon så bra. Allt kändes så fint. Lugnt och värdigt, alltsammans. Men sorgligt förstås. Vi sjöng 217 Gud för dig är allting klart, 764 Håll om mig, samt 249 Blott en dag. Lars spelade på orgeln Dagen är nära och Jesus bleibet meine Freude. Värdigt och fint.

Och sedan hade vi en stilla och fin minnesstund på Trädgår'n. Där hade Bosse och Elisabeth med hjälp av Anneli, Eva och Mats dukat och brett mackor och plockat fram tårta.
Och vi hade ställt fram ett kort av Uffe på byrån i salongen.

Under minnesstunden berättade folk om sina minnen av Uffe och vi lyssnade till en sång av Lars Winnerbäck som Uffe hade tyckt om. Och Lena läste några dikter och hyllade Uffe för hans goda kamratskap.
Många gick ut och rökte och kom in igen,
och troligen gick nog en och annan ut och tog sig ett järn för att orka.
Det var lite rörelse mest hela tiden. Men det gjorde ingenting. Det fungerade för alla.

Till slut var det dags att avrunda dagen. Alla hade varit så spända inför den och ängslats inför hur den skulle gå. Inna stannade kvar längst, det var en tung dag för honom.

Det var en brokig men en kär liten församling jag hade idag.
De fick med sig bibelordet av Jesus från Matteus 11:

Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Jag skall skänka er vila.
Tack Gud.

Tack Uffe.