Farfar 120 år

Tredje maj har alltid varit en speciell dag.
Och det är för att det är min farfars födelsedag.
I år känns det t.o.m. som om han har jubileum.
Han skulle nämligen ha fyllt etthundratjugo år idag.

Nu slapp han uppleva den dagen, får jag väl säga. Han blev 86 år, lika gammal som hans sista kvarlevande dotter är idag. Men han har fått barnbarn och barnbarnsbarn, ja till och med tre barnbarns barnbarn. En av dem heter Ture.

Farfar Thure, 120 år.
Torparsonen från Domsjö fick uppleva industrialiseringen, folkrörelserna, två världskrig och moderniteter som T-ford, tvättmaskin och rullbandspelare!
Elmontören som kunde allt om kraftverk och som satte upp åskledaren på Bjurholms kyrka, men som dog utan att ha hört talas om trådlös dataöverföring. Han såg aldrig en mobiltelefon eller en datamaskin.

En entreprenör var han, med ständigt pågående projekt. Rävar, minkar, bin.
Och en sangvinisk romantiker som älskade sin Hanna, sina rosenrabatter och sin fiol.
Han hade patos, Farfar. Absolutist och folkpartist. Kände mycket och ville mycket.
Som den sanna missionsvän han var, tog han till och med ett lån mot revers en gång för att kunna ge i missionskollekten!
I sin ungdom ville han i likhet med två av bröderna emigrera till Kanada. Men han fick inte friskintyg för emigration. Han blev i stället en globetrotter i böckernas värld. Älskade natur- och reseskildringar.
Farfar reste aldrig själv utomlands. Men uppmuntrade sin nygifte sons Afrikaäventyr, vilket så småningom resulterade i min födelse i Addis Abeba.

Heja Farfar!
Det är din dag idag.