Humanisternas midsommarmanifest

Trots att jag är kristen tycker jag att Humanisterna har en poäng.
I sitt Midsommarmanifest pläderar de för ett sekulärt samhälle, ett samhälle byggt på allmänmänskliga värderingar och inte på religiösa utgångspunkter. Att staten skall garantera alla medborgare lika rättigheter och skyldigheter oavsett deras religion.

I Sverige har vi under femhundra år haft en statsreligion, den evangelisk-lutherska tron. Kungen och alla hans undersåtar skulle tillhöra den läran. I och med år 2000 har landet tagit ett viktigt principiellt steg bort från denna tvångskultur. Kyrkan är nu frikopplad från statsapparaten - ja ganska fri i alla fall. Och staten kan för första gång förhålla sig friare visavi kyrkan. Idag är vårt samhälle mångkulturellt. Olika livsåskådningar och levnadssätt lever sida vid sida. För att garantera allas lika värde och allas trygghet vore det kanske klokt om vårt land slog in på sekularismens spår. Dvs låta kyrkor och moskéer och synagogor finnas fritt utan att favorisera någon, och se till att det officiella livet i stat och kommun höll en neutral hållning.

Jag vill inte ersätta den lutherska tvångskulturen med en evangelikal högerkristen livshållning eller med en muslimsk shariakultur. Ett östafrikanskt ordspråk säger: Man skall inte störta en sultan för att ersätta honom med en annan. Samhället måste idag organiseras så att rätt blir rätt för alla människor. Därför har Humanisterna en poäng när de vakar över hederskulturen, könsstympningarna, de reliösa friskolorna och, ja även över skolavslutningarna.

Däremot skall föräldrar garanteras att få ge sina barn den livssyn och den tro som de själva har. Jag vill ha ett samhälle som bejakar religiöst liv inom familjen, i föreningar och kyrkor och i det offentliga rummet. Frihet till religion är lika viktig som frihet från religion. Kyrkor, moskéer och synagogor måste garanteras religionsfrihet med möjlighet att verka i landet och garanteras frihet att leva ut sina värderingar, så länge de inte krockar med de allmänmänskliga grundvärden som nationen är uppbyggd på.

Men statsapparaten bör enligt min mening vara sekulär. Historien visar med förfärlig tydlighet, att sammanblandning av religion och makt alltid har varit förödande. Jesus byggde sitt rike nedifrån. Kungar och diktatorer har byggt det uppifrån och tvingat sina undersåtar att gå hit eller dit. Kyrkan måste för framtiden visa att den vill vara Jesu kyrka och inte kungens eller maktens. Därför måste vi som kyrka säga nej till religiöst tvång och hävda människans höga kallelse och frihet att själv välja sin livsväg. Men också för att säkerställa sin egen framtid. Om vi som kristna vill behålla friheten att utöva vår religion, måste vi ge även andra samma frihet.
Leva och leva låta.