Idag har jag röjt i mina hyllor för att få plats med framtiden.
Så är det. Har man för mycket i sina pärmar så får inte framtiden plats.
Ring ut det gamla. Ring in det nya!
Jag klarar inte att ha för mycket gammalt omkring mig.
Mer än fem år bakåt blir baktungt.
Då börjar jag leva på minnen.
Men roligt är det att bläddra i min företrädares pärmar
och se hur dom gjorde då, på hennes tid.
Hitta några guldkorn och slänga resten.
Blicka tillbaka på mina egna sex år och jämföra och tänka vad fort åren går.
Hitta de kära Världens festpärmarna och börja nynna på Gunhilds VF-sång.
Känna hur otroligt roligt detta projekt var och hur hellyckat det blev.
Svenska kyrkan blev så tagen
att ingen trodde sig om att våga förrän om tre år
Men nästa år samlas vi i Växjö första helgen i juni.
Plocka ut gammalt arbetsmaterial och ge plats för morgondagen.
Medan programmet Sommar tonar och påminner.
Det är strax dags att knappa in semester.
Tjugofem pärmar tömdes idag.
Nu har jag plats för två biskopar,
den nuvarande och den som är i vardande.
Och ute glöder den varmaste dagen som sommaren ger.
"...Då börjar jag leva på minnen..." Det var tänkvärda ord för mig som nog levt på minnen de senaste åren. Tack! Ulla
SvaraRadera