Åter till stenbrottet

Alltså,
här har jag tänkt plantera gårdagens sju Ölandstok,
lite snabbt så där mellan förmiddagskaffet och lunchen.
Gräver och spettar och spettar och gräver
allt medan solen stiger och gassar på min rygg.
Men så stöter jag på en sten.

Efter första hålet uppenbarar sig nämligen världens största sten där andra busken ska planteras. Redan en centimeter under gräset säger det klang i spaden. Och sen är det kört. En halvtimme senare kontstaterar jag att denna sten, den är banne mig jordfast. I alla fall för stor för mig. Jag får ödmjukt be om ursäkt att jag störde och gräva igen om den.

Sen svettas jag med tusen mindre stenar i varje hål innan de sju buskarna är planterade och jag kan andas ut. Förfärligt tungt och inte alls det jag hade tänkt denna sista fredag på semestern.
Jag får hoppas på morgondagen. Då ska inget planteras.

Men fint blir det, den saken är klar.