Pappa 90 år

Idag skulle min pappa ha blivit 90 år om han hade fått leva.
1:a augusti har alltid varit Pappas dag, och han firade den alltid med att på morgonen gå ut i skogen och plocka blåbär som Mamma gjorde blåbärskaka av. Den avåts ofta med vispgrädde till eftermiddagskaffet tillsammans med hemvändande barn och barnbarn.

Vi har firat dagen tillsammans med syster Ulla som igår kom från Amerika.
Det har hällregnat idag, så jag fick ta sats för att komma ut i bärskogen på förmiddan. Men jag fick ihop till en blåbärskaka till slut. Sedan den avnjutits åkte vi upp till graven vid Högsjö kyrka och satte ner en vas med bärdignande blåbärsris tillsammans med tre röda rosor.
Tänk så hednisk man blir ibland. Jag tänkte att de här blåbären räcker nog till en kaka åt dig.
Grattis på födelsedagen, käre Far.

Sedan körde vi till Mannaminne och fick en mycket trevlig kväll med teaterföreställningen Grottmannen med Lars T Johansson.

Sven-Lennart Sjöberg föddes 1919-08-01 i Edsele kraftstation som äldsta barnet av fyra till Hanna och Thure Sjöberg. Han växte upp i Bjurholm, Västerbotten, läste till folkskollärare i Luleå och blev färdig skolkantor 1942. Hade en kortare tjänst i Sidensjö, sedan ett par år i Vemdalen. Därifrån reste han som nygift med sin Eva till Etiopien för några år som lärare vid en statlig skola i Addis Abeba. Där föddes Ulla och jag.
Efter hemkomsten bodde familjen ett år i Bjurholm. 1949 fick Pappa tjänst som skolkantor i Tärnaby. Vi bodde där 1949-57 och därifrån har jag mina första minnen.
Pappa blev en entusiastisk naturfotograf och amatörfilmare. Gjorde flera 8 och 16 mm familjefilmer och senare även ett antal missionsfilmer åt EFS.
1957 fick Pappa jobb i Högsjö kommun och Högsjö församling och vi flyttade till Hälledal, Ramvik. Där bodde Mamma och Pappa kvar till sin död 1994.

Jag saknar honom fortfarande, ibland så att det gör ont. Åren efter flygolyckan var ett mörker. Men skulle han ha levt kvar, hade han nog inte haft särskilt bra liv. Nu skulle jag inte önska dem tillbaka.
Men hans liv var ett äventyr och värd en bok.
Förresten har ju Lina redan på sätt och vis skrivit den.

Grattis Pappa!
Må du leva evinnerligen.