Plocka bär

Efter jobbet i eftermiddag far jag och hunden ut till stugan. Jag kastar några pinnar som han glatt hämtar men sen går jag in och sträcker ut mig på sängen. Känner mig trött men har ingen chans att slumra, för genast kommer en glad hund med en trasa och släpper den i mitt ansikte.

Okey, då går vi och letar bär. Jag tar korgar och bärplockare och tar på stövlarna. Då blir han helt lycklig. Vi följs åt över bäcken och över ett par hyggen och upp på ett berg.
Där finns bären. Alltså, där Finns Bären. Både hallon och blåbär i mängd.

Det finns inget så rofyllt som bärplockning. Ja det skulle vara bärrensning då. Hunden gillar att plocka han med. När jag har hittat en tuva kommer han genast dit och nyper de största bären. Men rätt snart ledsnar han och strosar omkring tills han till slut sätter sig och bara väntar.

Efter en trekvart känner jag hans lilla huvud krypa fram under min arm, och hans ögon säger: Får vi gå hem nu, husse? Och då säger husse: Ja nu tror jag vi går hem.
Jag tar mina korgar och bärplockare och vi går sakta nerför och över hyggena vilket inte är så lätt för vare sig husse eller hund.

Tillbaka vid stugan kokar jag mig en kopp kaffe och tar fram bullarna jag fick igår av grannen i stan. Funderar på om jag ska sätta på Jussi Björling-skivan som igår, men det är så skönt med skogens tystnad så jag avstår. Sitter vid trädgårdsmöbeln på altanen och plockar i dagens skörd. Rensar hallonen först, sen blåbären och sist de två sopparna som växte på vår tomt. Och känner stundens kvalitet.
Rensningen rensar också insidan.
Bort med skräp och boss.
Det goda sparar vi.

Sen är jag inte trött mera.