Biskopens avsked mellan himmel och jord

Biskop Tony har nu tagit sitt officiella avsked av Härnösands stift.
Igår lade han ned herdestaven vid en oförglömlig mässa i domkyrkan.
Fast formellt är han stiftets biskop i två veckor till, då hans efterträdare blir vigd.

Mässan vi firade var temamässan Mellan himmel och jord, som skrevs till Världens fest i Åre 2007. Textförfattare är Jonas Jonson, bördig från Jämtland och fram till pensionen biskop i Strängnäs. Musiken är skriven av härnösandskantorn och kompositören Hans Nyberg.

Det var en helt underbar gudstjänst!
När jag tänker på den tänker jag på mångfald, relevans och globalitet.
Mångfalden både syntes och hördes. Med alla sångare var det över hundra som medverkade med olika uppgifter.
Det samiska inslaget var tydligt och vi sjöng halleluja på teckenspråk.
De tre verserna på Gloria sjöngs av vardera en kvinna, ett par flickor resp. en man.
Evangeliet lästes av vår sydafrikanske gäst, och dess kärnord upprepades sedan på sydsamiska, teckenspråk och finska.
Det förekom jojk, och fint avstämd liturgisk dans av en grupp ungdomar från Nordingrå. Domkyrkan var smyckad av samerna, så att den var en fröjd för ögat.
Stiftets kontraktsprostar medverkade liksom flera diakoner och lekmän från olika håll i stiftet.
Nidaros bispedömme hade skickat en av sina prostar som deltog i nattvardsutdelandet.
Men trots detta myckna, kändes gudstjänsten som en helhet.

Och relevansen? Texten speglar naturens lidande på grund av människans framfart i världen, människans ansvar för sina handlingar, och vår sorg över allt vi har ställt till med i och med att t.ex. isarna smälter och havet stiger. Men över denna trasighet spänner ändå Gud sin löftesbåge i skyn, tecknet på hans förbund med människan alltsedan Noa.
Och förbönsmomentet lyfter fram det moderna globaliserade samhällets problem och behov.

Till relevansen hör också musiken. Och vilken musik sen! Lika inspirerad och inspirerande den som texten, med modernt halvpoppigt stuk blandat med folklore och gospelsound. Stilfullt och oerhört medryckande! Man vill inte sluta sjunga. Kapellmästare Hans Nyberg och hans jättekör från olika församlingar lyfte gudstjänsten till höga höjder.

Ja käre, jag låter som om en reklamkanal.
Om jag skulle nämna något som jag inte är nöjd med, så är det det som alltid händer i en stor kyrka: Det är svårt att se vad som händer i koret. Vi hade behövt en storbildsskärm för att visa all fin symbolik där framme. Men jag hoppas de som satt långt bak ändå kände sig med.

Biskopens predikan var ett starkt testamente till stiftet kring ögon och blickar och hur Gud ser på oss. Jag hoppas den snart kommer upp på stiftets hemsida.

Globaliteten då?
Ansvaret för hela Guds skapelse lyste fram hela tiden i sånger och texter. De närmare 700 i kyrkan fick ge kollekt till Svenska kyrkans internationella arbete samt till Svenska kyrkan i utlandet, alltså vår verksamhet bland svenskar utomlands.
Mot slutet av gudstjänsten gjorde biskopen en hedersutnämning av kyrkoherden Chris Hendricks från Kimberley i Sydafrika till prost i Härnösands stift. Prost honoris causa heter det på fin kyrkiska. Vi säger hedersprost till skillnad från kontraktsprostarna som är biskopens förlängda arm ut mot församlingarna. En hedersprost får titeln för något han eller hon har uträttat för stiftet, medan kontraktsprosten får den för något han eller hon förväntas göra. Tidigare har biskop Tony utnämnt endast fyra hedersprostar. Jag är mycket stolt och glad över att en afrikansk präst nu fått denna utmärkelse.

Vi brukar säga att den som missar en mässa, han missar en massa.
Och när det gäller gårdagens mässa, så stämmer det på pricken.

Efteråt hölls en mottagning på S:t Petrilogen där alla som ville fick tillfälle att säga tack och farväl till biskopsparet.
Och idag tog de sin nya lilla bil och körde ner till Tumba och sitt nya hem och sin nya tillvaro i sin kära gamla församling.
Vi önskar dem allt gott.