Frivillighet i kyrkan

Kör söderut med hustrun, förlåt, domkyrkodiakonen.
Vi ska båda till samma konferens i Farsta, Stockholm.
Ett vackert soligt höstsverige som nu lämnat sommaren bakom och väntar vinter.
Precis som Svenska kyrkan.
Efter år av gott om folk och god ekonomi går vi mot kärvare tider.
De anställdas kyrka väntar vinter, och hur blir det då?

Konferensen anordnas av Ideellt forum, ett nätverk inom Svenska kyrkan, http://www.ideelltforum.se/

Vi trixar oss fram till Hökarängen, Farsta och hittar Söderledskyrkan helt nära Tisdagsvägen, där min barndoms farbror Olle och tant Gertrud bodde.
En jättestor kyrkobyggnad, nästan ett fort eller andligt kärnkraftverk.
Här har min biskop har varit kyrkoherde. Hans namn står på väggen i foajén.

Tvåhundrafemtio entusiaster från hela landet samlas för att vi alla delar samma vision.
Vår kyrka måste släppa in volontärerna.

Ikväll får vi höra ett gediget, väl förberett och andeburet föredrag om frivillighet av den norska generalsekreteraren i Kirkens SOS, Nora Blaasvaer. Det var inte igår jag hörde ett så givande föredrag. Hoppas vi får tillfälle ta emot henne i Härnösands stift en dag.
Hennes huvudbudskap är att de frivilliga är inte något extra i församlingen utan kraften, inte ett tillägg till vårt arbete utan essensen.

Jag saknade bara en samlande psalm och bön i början. Var det oviktigt?
Denna konferens har i alla fall börjat mycket bra.
Tack Boel och Fredrik.