Väl framme i Stockholm idag vägrar min laptop tjänstgöra. Slår över i nåt som jag tror kallas DOS-läge och uppmanar mig att starta om i felsäkert läge. Och detta efter en dag som bjudit på nog med utmaningar. Jag menar att ta sig ned längs södra norrlandskusten i det ymnigaste snöfall.
Så jag startar om i alla möjliga lägen, felsäkert och felsäkrare och felsäkrast och ofelbart och gud vet vad. Men ingenting fungerar. Den bara slår över i svartvitt och utfärdar stormvarning i systemet. Och här har man kämpat hela dagen för att till slut få en egen lugn stund på nätet.
Ja, jag vet att min dator är gammal och har hoppat i bilen längs efyran halva dan. Men den har klarat det förr. Nu är den alltså körd och goodbye.
Men det är nu ungdomen visar sin styrka.
Knappt har jag suckat över mitt öde förrän Pontus tar min laptop och börjar detektivarbeta i systemrutinerna och ute i cyberrymden. Och efter en halvtimme har han bytt drivrutiner för det trådlösa nätverkskortet och.... så fungerar allt igen.
Jag kapitulerar.
Jag vet vad en tråd är och vad trådlös är. Vet vad ett nät, ett verk och vad ett kort är, men saknar helt begrepp om vad det har med min lilla dator att göra. Det är som sjukhuslatin för en patient. Säger noll. Huvudsaken doktorn vet vad han ska göra.
Och det vet min doktor.
- Ja, säger han lågmält efter min långa väntan i väntrummet. Nu rullar den på. Nu kommer den inte att besvära dig mer.
!!
?
!
Och, ja nu funkar den igen, fast den är gammal och skruvar saknas i bottenplattan och en tangent är borta för alltid.
Heja Toshiba!
Tack doktorn!
Störtskönt inlägg!
SvaraRaderaDet är tur att man som förälder har barn...
SvaraRaderaGod Jul!
Datorer och bilar ska fungera. Punkt. Det är det de är till för.
SvaraRaderaSå då är det ju tur att någon kan fixa det.
Jag har tur som har datorkirurg i familjen. Fast han har nog aldrig varit inne och petat i en laptop.
(Nej, han är inte utbildad, bara glad duktig amatör. Duktig i mina ögon iaf.)