Ska jag skriva om att det äntligen är fredag?
Ska jag skriva mer om Haiti
och en gång till beskriva mig som en ansvarsfull kyrkoarbetare?
Nej, jag vill skriva om den här dagens nollpunkt.
Den stund då denna fredag stannar till
och börjar tala.
En arbetskamrat mailar mig en fråga:
Hänger du med till Pingstkyrkan?
En ortodox präst ska hålla föredrag där om en timme.
Ja, jag vet att det är ekumenisk helg och att jag borde.
Och det rena skrivbordet ger mig inget alibi.
Så jag svarar ja.
Temat för helgen är Att vittna om den uppståndne.
Fader Mischa, en ortodox präst från Linköping berättar om sin påsk.
Han tar oss med in i sin kyrkas påskritualer.
Inte minsta försök till fjäsk.
Inte ett enda pedagogiskt hjälpmedel.
Bara en mikrofon som han känner sig obekväm med.
Men - en man som lever i sin tro och sin tradition,
inte för att den är modern,
men för att den klart visar på Kristus.
Processioner, rökelse, stängda och öppna kordörrar,
allt han berättar om fylls av förtjusning,
på fullt allvar, men inte utan självdistans.
I själva berättelserna om den gudomliga liturgin
blir Kristi lidande, död och uppståndelse så levande,
fast hans tradition verkar så hopplöst förlegad.
Fader Mischa lever av sin gudstjänst,
sin Bibel och i sin nutid.
Gör jag det?
Tydligen finns det fortfarande människor
som lever av att Jesus verkligen är uppstånden.
Min tro behöver det.
Jag är oerhört glad att vi gick på denna föreläsning! Så befriande att höra Fader Mischa prata så enkelt om det som är svårt att greppa. speciellt tilltalas jag av det visuella och konkreta gestaltandet av tron som man ofta möter i den ortodoxa kyrkan. Inte en massa teoretiserande utan snarare att man lever ut tron i handlingarna! Man tvättar fötter, man går under kistan, man berörs av evangelieboken osv, osv... Riktigt häftigt!
SvaraRadera