En gåta:
Vad är det som kan kännas tungt som en sten men som ändå kan brinna?
Idag har jag träffat Svenska kyrkans grundkurs, dvs 22 personer som vill veta mer om kyrkan och eventuellt vill utbilda sig för tjänst i kyrkan. De läser på Mellansels folkhögskola och blir kanske så småningom präster, diakoner, kantorer och församlingspedagoger - eller nåt helt annat.
Jag åkte tidigt och ägnade hela förmiddagen åt att undervisa om vår kyrkas plats i den världsvida kyrkan, varför vi behöver internationella ekumeniska kontakter, och vad vi ska göra med det problematiska missionsbegreppet, vad som är vårt Mission statement, osv.
Alltså - Det Var Roligt! Jag blir så i gasen när jag träffar unga som vill räkna med Gud och kan tänka sig arbeta i Guds rike. Sådana stunder känns hundra procent meningsfulla. Sådana stunder brinner en eld i mitt bröst som får mig att koppla loss från mig själv. Hur trött och låg jag än kan känna mig, så går jag igång när jag märker deras oförstörda nyfikenhet på kyrkan.
Vi fick några timmar av fina samtal.
Trots att jag var så trött att jag knappt orkade köra dit i morse eller tillbaka hem efteråt, så känner jag mig oerhört tacksam åt dagen.
Svar: Hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar