Onsdagsmässa

Jag kommer tidigt till domkyrkan. Det är ju jag som ska leda mässan idag. De andra kommer också dit, diakonstudenterna, diakonen, vaktmästaren och musikern. Vi går igenom ordningen och fördelar uppgifterna. Sen ber vi för gudstjänsten innan vi sprider ut oss för våra olika uppgifter.

Det handlar om vatten. Så vi sjunger Här en källa rinner. En av Vårstastudenterna läser texten ur Jesaja 55, de första härliga verserna, och gör det väldigt bra sin nervositet till trots. "Kom alla ni som törstar. Kom hit och få vatten. Kom även om ni inte har pengar..." Jag talar om nåden och om vikten av vår andliga hunger och törst. De är hälsotecken och måste vårdas. Var rädd om din andliga hunger, säger jag. Se till att få påfyllnad på bestämda tider.

Efter beredelsen, som vi kallar mässans första del, sjunger vi den underbara psalmen 530, En dunkel örtagård jag vet, om andlig längtan och tvekan, och källan som väntar på oss. Under tiden dukar vi nattvardsbordet, jag, diakonen och de två studenterna.

De c:a fyrtio i kyrkan reser sig och vi höjer den urgamla lovsången till Gud, som kulminerar i hymnen Helig, helig, helig. Sedan förtätas mässan kring instiftelseorden och kyrkans förbön. Kristus stiger ner och är mitt ibland oss, och med honom talar vi om Haitis nöd och ber om välsignelse över oss själva, vårt stift, våra församlingar och våra vänkyrkor runt om i världen.

Vi tar i hand och tillönskar varandra Kristi frid. Det är egentligen Han, den uppståndne, som kommer för att visa oss sina sår och att han lever. Och sedan bjuder Han oss att dela måltiden med honom.
Stunden känns stor: Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet.
Han står med mig i koret och tar emot nattvardsgästerna, en efter en:
Min kropp, mitt blod. För dig, för dig, och för dig med.

Heligheten i mötet.
Andlösheten under avdukningen efteråt.
Och tackbönen som studenten leder så stilla och fint:

"Kristus, vi tackar dig för din outsägligt rika gåva. Du blev ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger. Hjälp oss nu att vara ditt svar till dem som saknar vad vi äger i överflöd. Hjälp oss att höra det rop som du har hört, förstå den nöd som du har förstått, tjäna den mänsklighet som du har tjänat. Uppenbara för oss ditt bords hemlighet: Ett enda bröd och en enda mänsklighet."

Guds källa har vatten tillfyllest...
Slutpsalmen följer mig ut i den nya dagen.