Tjugotvå minusgrader, och ändå en härlig trettondag. Vi trodde inte att det skulle komma några till kyrkan, men vi var ca femtio som fick höra om de vise männen och deras besök hos Jesusbarnet i Betlehem.
I fjol sjöng Trettondagskören men i år hade man städslat en kvartett att sjunga. Det blev inte alls lika bra, men de vise männen hann fram ändå, trots att de försenades av kylan och de kommunikationssvårigheter det medför.
Julinsamlingen till Svenska kyrkans internationella arbete avslutades idag. Undrar hur många miljoner mindre insamlingsresultatet blir på grund av kylan? I Härnösands domkyrkoförsamling anordnade internationella gruppen kyrklunch efter gudstjänsten, och nästan alla kom. Lunchen inbringade 2000 kr extra till julinsamlingen. Tack alla generösa givare!
I eftermiddag har jag lyssnat på Bachs Juloratorium, kantat 5 och 6 som handlar om de vise männen. Det blev ett fint komplement till gudstjänsten, och slutade med att frälsaren var född i vårt hjärta och lovade vara med oss till livets slut.
Trettondagen med dess stjärna har en klar favoritplats i mitt liturgiska år.
Nu är jag beredd möta det nya året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar