Det blev en fin askonsdagsmässa för mig. Lugn och trygg. Jag kom ihåg alla moment och många kom. Vi fick korset tecknat med aska på vår panna. Den påminnelsen om min dödlighet är ämnad hjälpa mig att prioritera vettigare i mitt liv. Det faktum att jag skall dö en dag behöver finnas med i min livsföring, så att jag väljer det som är viktigt och avstår från sådant som är onödigt och skadligt. Och det är viktigt med försoning i mina relationer, till Gud, till andra människor och till mig själv, för inför dödens möjlighet vill jag inte ha några ovänner.
Ja sånt här rörde sig i mig under morgonens mässa.
Undrar hur mycket av det som jag verkligen kommer att ta till mig. Det är så lätt att jag som präst säger en massa men levererar så lite. Gud hjälp mig vara äkta vara.
Vet du att jag tycker så mycket om att du tar det där så på allvar. Att du tror på det du gör. Det blir liksom trovärdigt bara av att du förhåller dig så. Oavsett vad jag eller någon annan tror. Och sen undrar jag ju vad försoning egentligen står för. Vad det betyder på riktigt.
SvaraRaderaI min värld handlar det om att komma sams och hindra bitterhet att slå rot. Att ta första steget till ordet förlåt mig, jag gjorde fel.
SvaraRaderaAtt jag ckså är villig att förlåta den som gjort mig illa, (men inte godta det onda som skedde förstås). Att vilja vara vänner. "Visst är vi vänner", är att säga förlåt efter grälet.
Sen är försoning beteckningen på den betydelse Jesu död hade. Men det kräver nog ett eget blogginlägg.
Jag tycker det blev en riktigt bra mässa! Hela onsdagen och bitvis igår och idag har jag funderat på det där med askan i pannan. Det blev störande på ett bra sätt - det blir liksom lite fjantigt att våndas över vissa storslagna fantasier och istället försöka ha fokus mer här och nu. Oerhört bra sagt det där att man ska leva varje dag som om det vore ens sista!
SvaraRadera