En heldag fylld med informationer och diskussioner om Svenska kyrkans utlandsarbete. Väldigt intressant. Men tänk att grupper alltid är sig lika. Några tycks veta precis vad dom tycker och lyckas presentera det så att alla nickar. I större grupper, dvs över 15 pers, handlar det mindre om vad man säger än hur det sägs. Någon som framför världens viktigaste åsikt kan bli helt negligerad, medan pratkvarnen mal på och ingen tycks höra hur tomt det skramlar.
Nåja, så är det när kyrkans folk är ute och luftar sig.
Vi har i alla fall haft jätteviktiga samtal om utlandskyrkans situation och hur vi ska kunna saluföra den hemma.
Något som är mycket glädjande är att se den glöd som finns hos många av konferensdeltagarna. De har gett många år av sitt liv för SKUT och har sin hemkänsla där. De förtjänar sina hemförsamlingars aktning och stöd.
Allra sist fick jag ett längre samtal med en kollega från ett annat stift kring kyrkopolitiska frågor. Han är en stillsam och ödmjuk man men som har målat in sig i ett hörn där kvinna inte ska vara präst osv. Jag är glad att jag fick dela med honom, att jag av missionsteologiska skäl anser att kvinnor har rätt till prästämbetet och homosexuella rätt till äktenskapet.
Varför? Jo, om vi som missionärer skall lyckas nå denna stam som kallas svenskar var de nu än bor på vår jord, så kan vi inte presentera evangeliet på ett sätt som stöter deras djupa gudagivna känsla för vad som är rätt, sant och gott, dvs deras moral. Denna "märkliga stam" menar att man och kvinna är jämlika och att homosexuella inte längre får diskrimineras. Så - hur översätts då evangeliet om Jesus till detta folk? Vad är viktigast, att behålla kyrkan som hon alltid har varit, eller att översätta budskapet till den förhandenvarande kulturens språk?
Han hade nog inte tänkt i de banorna förut.
Såna här stilla samtal passar mig bättre än att diskutera i storgrupp.
Jo jag förstår det där med att presentera saker så att de går hem. I grupper större än femton personer blir det tydligt... Men är det verkligen samma sak med sånt som människor kallar sanning - ska man presentera sanningen paketerad så att folk vill ha den eller ska man presentera sanningen utan omslagspapper?
SvaraRaderaNä jag vet, det är inte så lätt att veta vad som är sanningen, om den ens finns, innanför alla lager av papper runt det som är kyrkans grundlitterattur.... men ändå...
Ifall det uttryckligen står att kvinnor inte ska vara präster och att homosexuella ska sluta vara det och att vi ska ha slavar och att yngre bröder ärver äldre bröders hustrur... då verkar det dumt att låtsas som om det inte står så...
Och så i stället försöka fatta, att hur vi än lever så kommer vi att göra saker som antagligen inte är i harmoni med själva urcellens mening... oavsett om det handlar om att flyga när man är människa eller äta morötter eller vadsomhelst som vi antingen anar att det kan vara galet, eller inte alls kan förstå skulle kunna vara tokigt...
Kansk saker och ting står skrivet för att vi ska reflektera helt enkelt.
Som du ju gör.
Jag gillar det.
Men....hur menar du med utlandskyrkan... marknadsföra utlandskyrkan? Här? Menar du att vi ska importera deras kunskaper? Eller? För jag har förstått, att det är viktiga samlingsplatser för folk. Och att du kanske tänker, att det skulle kyrkor i sverige också kunna vara?
Usch, jag inser, att jag är mer intresserad av de där kyrkliga angelägenheterna än vad som är hälsosamt.
Kram och du, du passar väl på att ha åtminstone liiiite fritid när du ändå är där du är...
Skönt att veta bäst i alla lägen eller hur?
SvaraRadera