23 februari 2010

Intranät-utbildning

Min käre far som dog för femton år sedan och tyckte sig vara rätt framåt, skulle inte ha fattat nåt alls av vad jag ska skriva om nu.

Idag har jag varit på intranätutbildning. Svenska kyrkan håller på att lansera landets största intranät. Och idag har jag invigts i den lägsta graden av denna orden.
Genom medlemsskapet i denna hemliga orden som kallas Internwebben eller Intranätet får jag snabb access till alla nyheter inom kyrkan. Min internetstartsida kan jag möblera med favoriter, länkar, RSS-feeds och med mina samverkansrum och andra ytor, så att jag får tillgång till min viktigaste information på en gång när jag loggar in. I detta s.k. intranät finns det många hemliga rum dit endast de invigda äger tillträde. Där kan jag prata ostört med mina förtrogna och lägga in hemlig information som bara dom och jag har tillgång till. Och jag kan lägga ut allmän information här och välja med vilka jag vill dela den med. Helt genialt! Eller?

Från kyrkokansliet kan information snabbt tryckas ut i hela kyrkan, förutsatt att alla församlingar går med i intranätet. Likaså kan stiftsledningen snabbt ge info om viktiga ting. Så allt kommer i morgon att bli mycket enklare. Och mycket av den information som idag är samlad på våra servrar kommer i morgon att finnas till vårt förfogande på intranätet.
Och - det bästa av allt: Jag kan få tillgång till Mitt arbete var jag än är, på jobbet, hemifrån, från en internetuppkoppling på Arlanda, eller ännu längre bort.
Tillgängligheten ökar till all möjlig information för de invigda. Dom andra struntar vi i så klart.

Är det inte fantastiskt, Pappa?!
- Öhh. (Har jag varit död så länge att jag inte ens förstår svenska längre..??)

3 kommentarer:

  1. hoppas du är en aning ironisk...

    SvaraRadera
  2. Han är ironisk, jag lovar. :) Ulla

    SvaraRadera
  3. Min pappa dog också för femton år sedan och jag brukar tänka på allt som han inte skulle ha en aning om.

    Han hann se mobiltelefonerna men mycket mer. Han skulle undra varför vi alltid behöver prata med varann.
    Jag minns när han berättade om den första mobilen han såg på en flygplats och hur han cirklade runt den för att försöka förstå vad det var...

    Datorer fanns inte hemma hos folk då; mejl och bloggar osv skulle han inte begripa.

    Han skulle inte förstå vårt vardagsspråk med ord som SMS och facebooka. Han skulle förmodligen bara förstå hälften av vad ungarna säger (LOL)Han skulle inte förstå varför jag, hans dotter, kallar det jag aldrig längre köper för papperstidningar...osv. Tiderna förändras, snart är det vi som inte begriper.

    SvaraRadera