Möte med Gud i domkyrkan

"Ljuvligt att vara, Gud, i din boning. Ljuvt i din boning, Herre."
Kontaktkören slår an tonen till dagens gudstjänst som välsignar mig så.
Den underbara sången av Giombini framförs av stadens pensionärskör med dess duktige solist. Kören sjunger hellre än bra vilket ger ett underbart anslag: Att vi vanliga dödliga får komma inför Gud med vår lovsång!

Psalmerna är så bra idag: Den kärlek du till världen bar, och andra trygga gamla, och en ny.
Många delar på uppgifterna. En av särskolekonfirmanderna bär stolt evangelieboken, och en nyvald kyrkvärd tjänstgör för första gången, nervös och glad.

Predikan uppmanar oss att söka vad som är Guds vilja i våra liv och inte bara vår egen.
Vi ber Litanian, den sjungna förbönen under fastan. Med sitt gamla språk ger den mig känslan av kontakt med många gångna generationer som bett och kämpat för fred och bröd i vårt land.

Och så bjuder Kristus oss sin frid och säger:
- Kom för nu är allt redo.
Ja, han har gjort allt klart mellan mig och Gud, så nu är allt redo.
Jag går fram och tar emot honom i bröd och vin.
Och bönestunden i bänken efteråt öppnar tusen portar och för mig in i Gud.
---

Altaret dukas av och under tiden sjunger Kontaktkören min kära psalm 94:

Du som av kärlek varm blödde för mig,
drag mig för varje dag närmare dig.
Fyll du mitt hjärta så att jag av kärlek må
offra med fröjd också något för dig.

Allt vad jag är och har skänkte du mig.
Hjälp mig att helga det, Herre, åt dig.
Och när jag utan brist en gång dig ser till sist,
blir du, o Herre Krist, allting för mig.

Så småningom avklingar gudsmötet.
Vi får Guds välsignelse.
Processionen går ut och säger mig att nu går Jesus Kristus före mig, och med mig ut i vardagen igen, åtföljd av sina lärjungar, kyrkvärdarna med ljusen, pensionärskören, konfirmanden med den röda boken, körledaren, diakonen och prästen.
Och alla vi andra.

Där ute i kylan och snöstormen
ska gudsmötet fortsätta
att tina det frusna...