Tankar kring en god herde

När jag kommer in i domkyrkan till dagens gudstjänst, ser jag på en gång hans bild.
Kondoleansbordet med en vit duk och ett kort av biskop Tony. Det känns och fortsätter att kännas hela högmässan. Hela kyrkorummet är fullt av hans frånvaro. Och samtidigt känns det som om han var här bara i förrgår. Jag kan höra honom predika i tystnaden. Ser honom komma sist i processionen med mitra och stav, liten och lite kutryggig med ett leende på läpparna, .

Den gode herdens söndag. Passar bra.
"Jag vill sjunga om min vän, herden, hans som själv är vägen.
Fåren känner han igen. Vet var källan är belägen.
Herre Jesus Krist, Guds son. Dig jag får all kraft ifrån."

På onsdag är det jag som ska jag leda morgonmässan. Då ska jag berätta om hur biskop Tony brukade presentera sin biskopsstav för skolbarnen när han var på visitation.

Herdestaven.
Biskop Tony lade ner sin biskopsstav i oktober.
Nu har han också lagt ned sin vandringsstav.
Han har vandrat färdigt.
Processionen är framme
i ljuset.