Sightseeing i Stockholm

Tur att det är kväll och lite trafik.
Efter att lyckligen ha anlänt till kungliga huvudstaden lämnar vi av H på hennes gata, Greve Magnus gata eller vad tusan den heter. Sen gäller det att köra därifrån till Söder och Ringvägen där schysst syster lånat ut lägenhet.Inga problem tänker jag. Det är bara att köra till Sveavägen och in i tunneln över till Söder.
Så jag kör mot Sveavägen tills Linnegatan tar stopp, men där finns ingen Sveaväg. Tar höger, sen vänster, sen vänster och anländer till Stureplan lagom i tid för nattklubben. Försöker se världsvan ut och glider nonchalant förbi så gott det nu går i en liten Skoda Fabia. Men undrar hela tiden var tusan Sveavägen är. Den kommer aldrig.
Men plötsligt - en skylt: Södermalm. Yes! Girar över i den filen och svänger in på mörka smågator som ser ut som från en gangsterfilm. En skarp högersväng, och, vips lustigt kommer jag in i en tunnel. Jaa, det här är Södertunneln!
Men det är det inte. Gud vet vart vi hamnar. Ut ur tunneln, förbi stadshuset, över vattnet och in i nästa tunnel. Söderledstunneln. Bra tänker jag och kör på tills jag, hoppsan, ser Globen. Oh oh! Körde visst lite för långt. Tar av innan Skanstullsbron och gör en u-sväng, vid vilken både jag och hustrun får en dejà vue-upplevelse. Här har vi svängt en gång förut. När vi sen ser skylten med Södersjukhuset förstår vi varför.
Hursomhelst, in mot Centrum igen vilket är synonymt med in i den förbaskade Söderledstunneln igen, 1560 m norrut den här gången. Kommer ut vid Slussen men hittar ingen avfart åt höger, så rätt vad det är är vi över Slussen och en bit inne i Gamla stan.
Fasen! Här har man kört ända hemifrån och är hur trött som helst. Och så ska man på sigthseeing i Gamla Stan..! När jag kommer till kungliga slottet kommer kvällens andra u-sväng. Jag hinner se Storkyrkan dit vi ska i morgon. Sen tillbaka mot Slussen igen.
- Se upp nu så vi inte missar en vänstersväng upp på Söder!
Men det kommer ingen förrän, Däär! Sväng!
Jag girar vänster.
Och! Så! Är. Vi. Inne. I. Den. Förbaskade. Söder. Leds. Tunneln. Igen.
Jag säger nåt som en prälle inte borde erkänna att han säger, tills jag ser en utväg: En skylt mot Medborgarplatsen.
Tar höger ut ut tunneleländet och kommer ut nånstans vid Götgatan undrande åt vilket håll Ringvägen nu ligger. Vi kör tydligen på Folkungagatan. Det enda jag vet om den är att den kostar 2000 kr nånting i Monopol, men det hjälper föga. Så jag svänger vänster upp mot Ringvägen. Men Ringvägen ligger visst inte åt det hållet, utan åt andra, för rätt vad det är ser jag hela Stockholms centrum från Söders höjder. Och nånstans vid Ersta börjar det luta utför igen.
Och då! Känner jag igen namnet på gatan: Renstiernas gata. Begår resolut kvällens tredje och snävaste u-sväng på typ två hjul strax innan det bär av ner mot Slussen igen.

The rest is history. Jag glider stoltare än en söderkis över höjden och ner mot kurvan där Ringvägen börjar. För. Där. Ligger. Lägenheten! Vant som om jag vore född i kvarteret svänger jag in på en sidogata och hittar förstås genast stadens och kvällens allra sista parkeringsplats.
Vi är framme.
Puh.