Barnbarn i huset

Lägger sista handen vid helgens präst- och diakonvigning.
Sen kommer hon - gullungen.

- Farfar, titta vad jag kan. Jag ska åka rutschkana nu. Tror du jag kan det?
- Nehej, inte kan du det..?
- Joho, det kan jag visst. Titta bara.
Och så åker hon. Och så klättrar hon och åker igen, och klättrar igen
fastän Farfar aldrig tycks tro att hon kan.
Idel överbevisningar och triumfer.

Och på hemvägen får hon hålla Mozarts koppel. Går högtidligt med hunden till vår dörr och störtar sen in för att berätta för alla att Jag höll Moscharts koppel ända därifrån och ända hit..!

- Åsa, nu ska vi spela mitt spel. Kom nu Åsa.
Mamma, jag spelar med Åsa nu. Jag kan inte gå och lägga mig.

- Farfar, det här är min kamel och det där är din kamel.
- Javisst. Farfar nickar mot fotpallarna och lovar ta hand om kamelerna när gullungen går för att borsta tänderna.

Vad är fotbolls-VM emot detta!