Frälsarkransen

Idag har jag deltagit i en Frälsarkrans-grupp. Domkyrkoförsamlingens frälsarkransgrupp hade sin terminsavslutning ute vid vår stuga. Det är en böne- och samtalsgrupp som möts varje vecka. Jag stod för marktjänsten ledig som jag var. Vädret var nådigt, mycket nådigt. De nio damerna kunde sitta ute hela tiden.

Jag har inte själv använt Frälsarkransen så mycket, men har den ofta med mig och tar fram den ibland. Dock har jag hittills inte förmått mig att bära den som armband. Jag är inte riktigt där ännu. Upplever armbandet lite tjejigt och inte särskilt snyggt. Jag får nog jobba med mina fördomar lite om jag ska klara det.
I alla fall fascineras jag av att så många människor blir välsignade av detta lilla lutherska radband. Det är uppfunnet av biskopen em. Martin Lönnebo och säljs via Verbum. Jag gillar den enkla pedagogiken och den djupa tanken i kombination.
Det säljs en mängd böcker kring Frälsarkransen som ska hjälpa oss att upptäcka nya samband, nya vägar för tanke och bön.
Dessutom fungerar det missionerande, alltså gränsöverskridande. Många som ser bandet blir nyfikna och börjar fråga. Det är ett argument för en gammal missionär. Så vem vet, rätt vad det är får ni se mig iklädd Frälsarkransen. I så fall blir det inte för att jag tycker armbandet är snyggt eller manligt eller för att jag anlagt en ny image. Det blir för att det ska hjälpa mig komma ihåg att leva mitt liv i bön.
Vi får se. Orsa kompani lovar ingenting bestämt.

Du hittar Frälsarkransen här.