Korsögd

Efter de nittiotvå milen igår har jag ägnat den här dagen åt att vänta in själen som inte färdas lika fort. Tröttheten är enorm. Det visade sig alltför väl i morse då jag skulle spela till psalmsången vid morgonbönen på stiftet. Vi skulle sjunga tre verser av Den blomstertid nu kommer. Jag spelade och sjöng högt och ljudligt vers ett, och av nån anledning vers tre. Sen kom jag på det och sjöng därför vers tre en gång till. Mina kompisar såg minst sagt roade ut när jag sedan vände mig om.
- Ja, så kan det också gå, sa morgonbönshållaren med ett leende innan han fortsatte.

En snabbkoll i den gångna veckans tidningar visar på fortsatt oljeläckage och Gazablockad, men också på bröllopsyra och fotbollsyra samt examenstider.
För min del gäller vigningsyra. Alltså vignings-yra. Veckan handlar helt om att få ihop det allra sista inför den kommande helgens präst- och diakonvigning i Härnösand.
Men om det ska lyckas, då måste själen vara med.
Så - godnatt.