Dataguden

Fullt kaos på jobbet.
Det handlar inte om teologiska frågor eller ekonomiska, eller strukturella.
Det handlar om datafrågor,
men idag nog så allvarligt.

Vi håller just på att transplanteras från en egen dataserver till en rikskyrklig sådan.
Två vänliga skellefteåkillar håller som bäst på med operationen.
Men vi hamnar i hjärtflimmer under tiden och vet inte vad vi ska göra.
Ingenting fungerar utom fikapausen. Den är som alltid en trevlig höjdpunkt.

Inte internet, inte outlook, inte mina dokument, inte nånting.
Vad göra utan IT-mediet..??
Hysteriskt börjar jag gallra ur gamla pärmar och städa skrivbordet.
Slänger gamla biskopsvisitationer för att ha något att göra.

Vi pratar i korridoren:
- Har du kommit in?
- Jag kan öppna datorn men inte internet.
- Kan du inte? Inte jag heller. Men nog är det väl för hemskt att dom inte har fått ordning på det här! Dom har ju för fasen haft hela helgen på sig.
- Ja visst är det typiskt!

Fenomenet är intressant. Redan före morgonbönen har arbetskamraterna svetsats samman i en pakt som inte ens Robinsom skulle kunna övervinna.

Sen - efter fikat - börjar tekniken komma igång.
- Nu är jag inne!
- Är du? Vad bra. Jag med.

Snart sitter vi alla snällt och lydigt framför våra skärmar.
Och pakten...,

Vilken pakt..?