Höstvecka

Jag ser tranorna flytta.
Säkert hundra tranor i två jätteplogar.
Böljar söderut över Ytterskog i upprymt samspråk inför sitt äventyr.
Rena charterresan.

Ett par arbetsdagar utan go.
Allt kan väl inte bero på dödsfallet i släkten?
Eller kanske.

Veckans höjdare.
Dotterns flytt.
Flyttgubbens glädje.
Vi är varandra.

Hemresan.
Dödstrött.
Hoppas få sova på tåget.
Hamnar bredvid hårdrockskille med typ trehundra decibel i öronpropparna.
Omöjligt koppla av.
Hör vartenda urtidsvrål och varje trumslag ända till Hudiksvall.
Stenålderskillen lommar av tåget.
Skönt, nu blir det lugnt.

Pyttsan.
In kryllar en förtjust förskoleklass
som varit på utflykt från sitt dagis i Sundsvall till Hudik
och är sååå fyllda av intryck Att!

Okey.
Det är bara att gilla läget och ta fram Herman Lindqvist
och sjunka ner i vår ärorika historia
dymedelst förträngande den lite alltför påträngande verkligheten.

Idag.
Volontärinsats på Café Trädgårn.
Dagen börjar lugnt och slutar lugnt.
Men däremellan, världens rusch i smörgåsfabriken.
Nittio pers på fyra timmar, varav sextio kommer mellan tolv och två...
Vi är fyra volontärer och vi klarar skivan tillsammans.
Sitter bra.

Sedan, medan solen sjunker,
en stilla skogspromenad med hustrun och hunden.
Hösten gör sig åter påmind.
Ett gäng starar sitter på marken,
pickar i sig lite snacks i utrikeshallen.

Luften är hög och klar,
sval men ännu inte skarp.
Asparna leder färgligan helt klart.
Fuktigt och mossigt under granarna.
Löven breder ut sitt täcke.

Inte en vind.