Missionsmöte

Det är något visst med EFS-möten.
Annorlunda men härliga.
Vardagliga men rituella.
Evangeliska men bara nästan.

Och välsignat lekmannaledda:
-Nu sjunger vi sången 48 i Psalmboken: Vilken vän vi har i Jesus. Och jag vill bara säga att Jesus är min allra bäste vän. Alltså sången fyra åtta.
(Bara det att kalla psalmer för sånger, alltså...)

Alltså gemensam sång, inledningsord ur Bibeln, bön, dragspelsmusik, gemensam sång, dragspelsmusik, solosång, dragspelsmusik, och nu är ni väl kaffetörstiga. Men innan vi tar kaffepaus ska vi sjunga ännu en sång och ta upp kvällens kollekt, som inte ska stanna här hos oss, för det är en missionskollekt. Vi tackar för att du ger det du kan och vill. Vi sjunger sången 235, Som en härlig gudomskälla, sången två tre fem, medan vi tar upp vår kollekt.

Och Britt slår sig vant ned vid pianot, Elon och Ulla greppar sina gitarrer och de två dragspelarna sina bälgar. Och sen är det Pärleporten som gäller medan kaffedoften kittlar i näsan.

Ängekyrkan proppfull med stans pensionärer, och folk från Bollsta, Nordingrå och Gud vet varifrån. Inbjudarna måste ha trugat hit hela sin bekantskapskrets.
Lång, lång kö till kaffebordet, och kaffe och smörgås och den lilla kakan som Ulla bakat.

Sen åter in i kyrksalen för lite mer dragspel och en avslutande andakt och tack för att ni kom, och tack till kvällens inbjudare, och varmt tack till våra dragspelspojkar!
Sorl och handslag och kappan på och tack då.

I köket dånar diskmaskinen.
Ute virvlar lönnlöven.