Jordfel

Aldrig förut har november slutat så kallt på Midlanda. Inte för att jag var där, men ändå, minus 22 grader drygt! Hela Europa är tydligen insvept i rysskylan. Snö långt nere i Spanien. Här är det ju rätt normalt ändå. 1:a advent brukar kunna nypa i näsan, det vet jag sedan förr.

Igår inträffade ett jordskalv strax väster om Härnösand. En 3:a var det visst. Jag märkte inget där jag satt i bilen på väg in i garaget. Men hustrun trodde nog att jag körde lite för långt, för hon undrade vad som hänt.
Själv tror jag det kallas landhöjning.

Igår kväll svartnade så hela vårt radhus två gånger när jag skulle byta glödlampa i köket. Lite spooky var det, eller vad ungdomen nu säger. Eller kanske ett jordfel. Det gick i och för sig lätt att åtgärda, bara med en vippknapp i jordfelsbrytaren. Jag kände att jag inte ville mixtra mer med takarmaturen utan ringde i stället efter elektrikern idag.

I morse gick strömmen igen, i minussjuttonkylan. All ström försvann i hela kvarteret.
I halva stan. Klart man undrade. Men det berodde visst inte på vårt jordfel eller på jordskalvet igår utan på en grävskopa nere på Kronholmen.
Så - nåt slags jordfel var det tydligen ändå.

I Östersund måste allt dricksvatten kokas för där har man fått avloppsparasiter i friskvattenledningarna. Och i morgon börjar världscuptävlingarna i skidskytte just i Östersund...

Vi lever extremt sårbart i ett totalt beroende av leveranser av värme, mat, el, transporter, hygien, väder. Det måste vara något fundamentalt fel på vårt förhållande till Moder Jord.
Vi säger nog alltför sällan Insha'Allah.