Novemberkaktus

Det känns i huden att snön är på väg.
Motvilligt ställer jag mig in på undertröjor, långkalsonger och en evig kyla,
som inte bedarrar förrän till Urban Vilhelmina och Blenda.
Det är bara att ta sats.
Har varit ut till sommarstugan och ställt in vintertemperaturen.
Där var stilla och allhelgonavackert.
Det frasade i gräset och rök om min andning.
Is höll på att tysta bäcken.
Frost på marken, frost på altanen,frost på bron, på alla sommarns ställen.
Hann knappt dit så började det skymma.
Sommaren är avlägsen, mycket avlägsen.
Flugsnapparna, badbyxorna, värmen, solen
- ljusår sedan.

Skynda dig älskade, skynda att älska.
Dagarna mörknar minut för minut.

Hemma sätter jag mig i vardagsrummet med Bachs cellosviter.
Drar upp värmen lite
och njuter av blomman i fönstret.