Rapport från ett julbord

Att begå ett julbord kräver taktik för att inte säga strategi.
Jag provade igår och blev rätt nöjd med resultatet av matchen.
Det var jag vs julbordet, i sextio långa minuter.

Man måste planera matchen noga, inte bara rusa fram och börja ösa för sig. Nej det handlar om att göra en behovsanalys av vad som för dagen känns primärt. Är det månne fisksidan,kallskuret-sidan, småvarmt- eller dessertbordet? För man kan bli mätt på alla fyra frestelserna var för sig, utan problem. Igår, alldenstund det var ett helt år sedan förra julbordet, valde jag att satsa måttligt på alla fyra, men mest på fiskinläggningarna. Det visade sig vara ett klokt val, för det var på fiskavdelningen som läckerheterna hopade sig. Jag är av nostalgiska skäl mycket svag för inlagda strömmingsflundror, och så inlagd sill, och strömmingsrullader, och ägghalvor med något jox på. Idag hade Kristina gjort äggen så jag var tvungen ta av båda sorterna. Men sen hoppade jag över alla sex laxarna i laxaskarna. För lax äter jag rätt ofta ändå, tyckte jag. Klokt av mig.

Kallskuret. Mjaa, inte så viktigt, utom en sylta jag aldrig sett förut. Julskinka förstås, fast den mådde inte så bra för dagen och såg lika ledsen ut som den smakade. Så den lämnade jag, vilket är mycket ovanligt.

Efter en stunds mumsande gick jag vidare till varmrätterna. Men vid det laget började det bli ont om plats i kistan, så det blev bara lite lite Jansson och en stackars ensam bit revbensspjäll. Inget korv, inga köttbullar och sånt. Det får vänta till julen. Men Jansson och spjället satt bra.

Fjärde och sista bordet blev svårt. Efterrätts- och godisbordet. För nu råkar det vara så, att om det finns risalamalta så måste den få plats till varje pris. Det är här den strategiska planeringen ställs på prov. Här fanns risalamalta och saftsås. Läget förvärrades dessutom av att det bredvid riset stod en stor skål fylld med brända mandlar! Dvs två favvisar. Jag löste det så att jag satsade på riset och fyllde byxfickan med mandlarna, in case of hunger typ.

Kaffet avslutade matchen, naturligtvis med en sockerströdd krustad eller vad det heter. Också den ett måste. Men det gick faktiskt vägen på grund av min disciplinerade taktik. Motståndaren blev helt överspelad och lyckades inte få mig på rygg.
Inte så länge jag vara där i alla fall.
Tack för maten.