Volontärjul

Nu har julen bedarrat och jag kopplar av, nöjd och tacksam men också ordentligt trött efter två dagars Jul i Gemenskap här i Härnösand.
Igår morse när julaftonen grydde stod utetermometern på -28 grader, så vi trodde inte att någon alls skulle orka ut till julfirandet på Café Trädgårn. Men vi bedrog oss. Först och främst kom fyra andra volontärer fyllda av arbetslust och tro på dagen. Och när sedan julbordet var dukat och vi låste upp dörren, så var saken klar. Mellan kl 12 och 16 kom över 60 personer i alla åldrar och åt, umgicks och sjöng julsånger. Ingen fick äta gratis, alla betalade 20 kr för julbordet. Och sedan kom Tomten med julklappar tack vare några generösa företagare och enskilda som skänkt grejer och pengar.

Idag har vi haft öppet i tre timmar från 12 till 15. Hustrun och jag och fyra volontärer till var där och servade med julgröt, gravlax och skinksmörgås, diskade, plockade och pratade med gästerna. Gäster ja. 50 pers kom och gjorde tabberas av det hela. Roligt. Det är tydligt att det finns ett behov av sånt här, en öppen dörr mitt i stan där man kan slinka in och få känna lite värme, jul och gemenskap.

Jag är fascinerad och tagen åt att det finns människor som ringer och ber att få komma och göra en helt obetald arbetsinsats på själva julafton och juldagen. En i gänget ställde upp både igår och idag. Och en far med två vuxna döttrar ställde upp idag ända tills allt var undanplockat och klart.
- Vi tar soppåsarna med oss till soptunnan, sa dom när dom gick. Sedan satte dom sig i bilen för att köra 2½ timmar norrut till fortsatt julfirande, och det var inget märkvärdigt med det. Dom var så glada över dagen så.

Ju mer vi involverar folk i viktiga saker och ger dem ansvar, desto mer öppnar sig frivilligheten. Kan det vara så enkelt? Är det det som är nyckeln?