Kul kväll

Gissa om jag är i mitt esse!
Tjugotre heltända projektdeltagare på kurs inför stiftets sydafrikaresa.
Ikväll redovisade dom sin hemläxa från förra utbildningstillfället. Var och en höll en ordentlig personlig presentation på engelska med bilder på familj och kyrkor och snö och barnbarn. Nu behöver jag aldrig själv presentera oss när vi står inför våra sydafrikanska församlingar. Det är bara att skicka fram nån ur gruppen. Dom är hur duktiga som helst.

Jag presenterade resans program i detalj och en beredskapsplan så lång vi vet hittills, och det föll i god jord, alltsammans. Vi redde ut tusen frågor om säkerhet, anhöriglistor, pengafrågor, vaccinationer, skavitamedlakan, hurdanärvägenmellankapstadenochsteinkopf och skajagtameddatorn och kanmanintelämnakameranpårummetensmenardu eller frånsvenskakyrkansungakommerviatttamednågragåvornärskavilämnadom eller ärdetnånsärkildklädkodikyrkornadärnereochskavihafinklädermed osv osv.

Sist hade vi sångövning, en lång intensiv sångövning. Från Fru Musica till Länge leve livet. Och gänget sjöng och gapade så att det stod härliga till. Och jag trivdes, jag som för andra gången i år fick leda kör och få det att låta. Och så kände jag mig rätt väl förberedd för kvällen, hade papper och tankar på plats faktiskt. Hann ju faktisk ta en tupplur under eftermiddagen. Det brukar få mig att ljusna i sinnet och klarna i tanken.

Den här satsningen kommer att betyda mycket för vårt stifts församlingar tror jag.
Och det gör mig också glad.
Hur ska jag kunna somna?