Kyla

Mycket snö och svinkallt.
Härnösandsborna har ett givet samtalsämne.
Vi smyger ut på morgnarna i hopp om fri sikt.
Men man vet aldrig.
Det kan ha kommit en halvmeter sedan igår.

Jag pälsar på mig till oigenkännlighet och lufsar iväg, helt obekymrad om mitt utseende.
Lätt framåtlutad ilar jag mellan dörrarnas värme i tjugo graders kyla.

Om jag alls får igång bilen på morgonen, så gäller det att smyga runt gathörnen,
för där tornar snön upp sig tvåmetershög minst. Sikten är noll.
Kallt så hemskt dessutom.

Men nu är det så ljust på morgnarna att jag trots allt böjar vakna vid sju. Och vid åtta är faktiskt solen uppe vilket inte var fallet för en månad sedan. Dvs det finns hopp för ljuset och därmed för värmen och våren.

Sträng kyla och mycket snö får mig att tänka på Peterson-Bergers kantat Norrbotten.
En klockren illustration av Ångermanland idag.
Jag sjöng norrbottenskantaten med Luleå kammarkör för femton år sedan. Synd bara att den inte gavs ut på skiva. Fast jag vet varför. Tenorsolisten sprack på den högsta tonen.
Inte konstigt alls när det handlar om en sån här kyla.