Let my people go

"When Israel was in Egypt's land. Let my people go.
Oppressed so hard they could not stand. Le my people go."

Den gamla spiralen kommer till mig när jag ikväll tänker på Egypten.
Men nu är det inte slavar av ett främmande folk som klagar utan landets egna invånare, egytierna själva. Det känns som Polen och glasnost-tiden. Fredliga massdemonstrationer med ett omutligt krav på demokrati. Än så länge går det framåt, men hur stor makt har egentligen Mubarak? Har han polisen och militären bakom sig, eller håller även de på att överge honom?
Bakom kulisserna döljer sig en annan Barak med maktmedel. Om USA nu väljer att stödja demokratirörelsen i stället för maktbalansen, så kan det här få en god upplösning. Men om USA väljer fel, kan Egypten få en uppsving av islamism som kan leda till än värre förtryck än vad landet upplevt hittills, är jag rädd.

En annan fråga är vem som kan träda fram som alternativ till presidenten och ta ett snabbt ledarskap i händelse av hans avgång. Det brådskar om freden ska ha en chans.
Ikväll talar Mubarak till sitt folk och säger att han inte skall ställa upp för omval till hösten. Men förstår han inte att det är nu förändringen måste ske? Ett nytt ledarskap med sikte på fria val och en demokratisk regim måste till för att demonstrationerna skall leda någon vart och demokratin ha en framtid.

"So the Lord said: Go down Moses, way down in Egypt's land.
Tell old Pharaoh to let my people go."