Gud vem är du?

Det är Heliga trefaldighets dag idag.
Treenighetens söndag, en söndag som inte handlar om oss,
utan som helt handlar om Gud, vem Gud är.

Kan jag alls säga något om Gud, kan jag veta vem Gud är?
Genom naturen kan jag kanske få en aning om en högre makt.
Och genom Bibelns berättelser om Jesus kan jag se mer, förstå närmare Guds vilja och gåva.

Men det är så lätt att vi präster beskriver Gudomen som en triangel med tre sidor.
Eller en person med tre roller, typ jag är en son, en far och en präst.
Men min känsla av Gud vill inte nöja sig med såna konfirmationsmässiga förklaringar.

Jag vill längre,
djupare,
tystare.

Lyssna,
uppleva,
ta emot.

Där nere, där inne och framme,
där bröd och vin räcks mig även efter en halvdålig predikan,
möter jag en verklighet, en Verklig som ger mig livet.

Där nere och där inne
vet jag inte längre om Gud är tre eller en.
Och det bryr mig inte heller.

Där, i meditationen efter nattvarden möter mig en Gud
som är mycket mer än en triangel, tre i en och en i tre.
Där välsignar mig en Gud som inte ryms inom mänskliga bilder och roller.

Om jag skulle beskriva Gudomen som jag upplever den,
skulle jag inte beskriva alls,
för varje beskrivning, varje utsaga vore en förnekelse.

Men idag kände jag att om jag skulle beskriva Gud, om vill säga,
så skulle jag vilja beskriva Gud som en hon,
som en mor ur vilken alla andra gudsbilder har kommit.

Och som aldrig lämnar sitt barn med blicken.