Sista doppet

Det är ju nästan sommar!
21,5 grader är det ute när jag kör från jobbet.
Och just nu svävar en nymornad vilsen mygga kring dataskärmen i stugan.

Jag grips av brittsommarfröjd när jag kommer ut hit ikväll.
Tänder grillen. Öppnar en öl.
Sitter sedan ute på altanen i kortärmat.
Aväter två hamburgare medan solen går ned i väst ganska exakt kl 18.
Där har vi en skillnad mot för en riktig sommar.
Då går solen ned plus minus kl 22 häromkring.

Efter maten tar jag en promenad med hunden ned till sjön.
Av någon outgrundlig anledning tar jag mig badtermometern .
Och en handduk!

Förvillad.
Förtrollad.
Man vet ju aldrig.
Kanske det är lite sommar ändå?
Och ett rekord är aldrig så bra att det inte kan slås.
29:e september, dagen efter min namnsdag.
Inte illa.
Kanske…

Nere vid sjön är det kav lugnt.
Naturen vågar knappt tro på värmen.
Näst sista dagen i september!
Löven verkar hålla sig från att falla denna afton.
Bara för att.
Kanske det inte ännu..!

Denna kväll är magisk.
Sakta tar jag av mig mina kläder och vadar ut i Skogstjärnen.

Nej det är inte sommar längre.
Jag känner det, trots tjärnens paradisiska stillhet.
Efter några korta simtag rycker jag åt mig termometern och flyr upp ur vattnet.

Inte 26 grader längre som i juli.
Utan 13.
Tretton…

Det är nog höst trots allt.