Läsa tidningen

Varje morgon går jag ut med hunden och tar då med mig tidningen på väg in.
Jag läser tidningen varje dag. Den innehåller så många spännande reportage och beskrivningar av olika livsöden. Av någon anledning står de reportage som jag fastnat för alltid en tre-fyra blad från slutet. Så jag börjar alltid bläddra från sista sidan i en tidning.
Kan rekommenderas. Då hamnar man direkt där som det bränner till och där livet känns nära och verkligt.
Där kan jag t.ex. läsa socialreportaget om de arma invånarna i byn Avliden. I en lång och till synes ändlös serie får vi följa landsbygdens folk i inträngande och avslöjande närbilder. Deras kamp för överlevnaden och deras nära samspel med naturen omkring. Det är vackert, för att inte säga gripande att skåda människa och älg i en så hängiven symbios.

En annan historia är om den oftast ensamme olyckskorpen Ernie och hans öden och äventyr. Han ger alltsomoftast uttryck åt nutidsmannens olika frestelser och frustrationer, t.ex. föräldraskapets. Eller hur hans vänner kämpar med sin moral. Mycket intressant.

Eller den likbleka och alltid svartklädda rebellkvinnan Nemi. Hon tacklar livets utmaningar enbart utifrån sin magkänsla och torde få svårt att anpassa sig till verklighetens Ångermanland. Henne kan jag känna oro och en knivsudd avsmak för. Men som läsare behöver man ju också få sina ögon öppnade. Uppenbarligen finns det unga vuxna, lika totalt vilsna i sina stora egon som Nemi.

De små historiska snuttarna om våra kämpande förfäder har förvisso sina poänger. Ett historiskt perspektiv på journalistiken är alltid bra och ger trovärdighet och en känsla av moget tidningshantverk, men här kunde redaktionen lägga ner mer krut på researchen. Inte alla avsnitt av denna reportageserie fångar mitt intresse eller känns relevanta för nutidens utmaningar. Men förvisso, Hagbard är något för en man att spegla sig i.

Dock. Min favoritläsning i morgontidningen TÅ är den oändligt gripande berättelsen om den där familjen som någon gång ifjol blev utsatta för ett terrorangrepp, där Kits maka och tonåringarnas mor befarades ha omkommit. Vi har fått följa familjen genom ofattbara händelser av stor dramatik, precis som det är i levande livet.
Kit vägrar tro att hans Diana är död och beslutar sig för att söka efter henne. Att en storförbrytare ligger bakom hennes försvinnande stod klart redan i somras. Hon har spärrats in i ett fasligt fängelse och blivit satt under specialbevakning. Under tiden hamnar Kit ombord på ett fartyg tillhörande den vackra Savarna som likt honom själv och hans förfäder har vigt sitt liv åt att bekämpa brottslighet i allmänhet och sjöröveri i synnerhet. I ett sidospår i berättelsen nedkämpar de ett antal sjörövare/knarklangare/ellervaddetnuvar.
Som läsare har jag fått se Savarna försöka lägga sig ut för Kit. Men han har varit ståndaktig och aldrig glömt sin Diana. Ett mycket intressant etiskt dilemma visar sig i Savarnas vilja att hjälpa Kit i sökandet efter sin hustru. I en mycket mänsklig blandning av förälskelse och ärligt patos hjälper hon honom men fruktar för vad som ska hända om och när han återfinner sin Diana.

Nu under julen har Kit äntligen och med hjälp av Savarnas kanoner lyckats befria Diana, och någon gång på nyåret red så de två makarna iväg på en häst på väg mot sitt kära Bangalla. Men frågor kvarstår. Vi har ännu inte fått några sena nyheter om Savarna. Men det torde visa sig om hon kunnat förlika sig med sitt öde eller ej. Likaså hur skurken Chatu kommer att tackla förlusten av sin gisslan skall bli spännande att följa.

Denna inträngande familjeföljetong ger enligt min mening den sanna och ultimata bilden av Ångermanlänningen, en Fantom, modig, initiativrik, familjekär, stark, öm och trofast. Den reportageserien är min absoluta favorit i morgontidningen. Jag skulle aldrig kunna prenumerera på en tidning utan denna sida. Där får jag ett ord för dagen, en situation att begrunda, hopp och förtvivlan, ja allt det som människor tragglar sig igenom långa böcker för att få läsa. Här får jag det på två röda sekunder till morgonkaffet.
För mig skulle det räcka med att prenumerera på denna enda sida.Den innehåller livet i ett välformulerat koncentrat, en mångfasetterad men sann bild av vad det innebär att vara människa.
Den som har läst den sidan har läst hela tidningen.