En timme Taube

Har just vaknat efter en fantastisk midsommarafton.
Förutom det mest fantastiska av allt, att vi fick barn och barnbarn på besök, så fick vi ett så roligt firande kring midsommarstången på Nickebo, Härnösands domkyrkoförsamlings sommargård vid Södra sundet.
Hustrun hade huvudansvaret för arrangemanget och hade en stor stab ideella medarbetare vid sin sida. Caféverksamheten sköttes av en annan stab under ledning av Malin.
Det var mycket som skulle fixas, parkeringen organiseras t.ex. Tidigare år har trafiken fullkomligt proppats igen längs den lilla smala vägen ut till Nickebo. Nu bemannade Affe, Nisse och Beloway de strategiska punkterna och lät bara bilar med handikapptillstånd att parkera inne vid gården. Alla andra fick stå längs huvudvägen ned mot området. Därmed undveks ett gammalt irritationsmoment.
Lappar med frågor skulle upp längs naturstigen, en bräda spikas på plats i en trappa, fiskdammen göras klar och bemannas. Paula och Patricia tog hand om den medan Elsa och Anne-Marie tog betalt. Ute på ängen lastades en ponny ur en hästvagn och Linda organiserade kön och tog betalt där. Och vid tipspromenadens slut stod Siv och rättade svaren och utdelade priser.
Peter fixade ljud och elpiano och församlingens anställda Kicki, Mona, Cristina och Arne och Åsa var olja i hela maskineriet. Cristina höll dessutom ett sommartal och Arne sjöng i micken samt agerade notställ.
Lina med familj anslöt lagom tills det skulle börja, och så gjorde även Kerstin med make Johan. Kerstin och jag hängde ihop som ler och långhalm under gymnasiet och mindes båda med glädje surströmmingskvällarna med KGF Lychnos här ute på Nickebo för närmare femtio år sedan.

Min roll i dagens misdommarfirande var att vara musikant. Och här fick jag verkligen utlopp för mitt alter ego, eller är det månne mitt primus ego? Medan folket samlades mellan tolv och ett, satt jag på verandan till det gamla Villa villekulla-huset, och spelade på församlingens fina elpiano. Hade valt ut sjutton Taubesånger som min egen lilla sommarhyllning och njöt av min uppgift. Det kändes så rätt. Strålande sol och hyfsad värme, massor av folk som verkade glada åt att bli mötta med musik.

När klockan var ett började så programmet. Till tonerna av Äppelbo gånglåt restes midsommarstången, och Åsa drog igång dansen. Jag bytte till gitarr och fick en mikrofon nere på gräset. Det var då Arne kom som sänd från ovan och agerade notställ samt hjälpte mig att sjunga i mikrofonen. Inne i ringen härjade Åsa med Små grodorna och med Karusellen och Så gå vi runt kring ett enebärssnår, osv och såg ut att få folket med sig. Ung och gammal trådde dansen och pustade och skrattade. Det var som att alla hade längtat så länge bort från kyla, regn och blåst, att glädjen bara exploderade när nu själva midsommaraftonen bjöd på sol och värme och vindstilla.
Folk bara vällde in. När dansen var slut och kaffeserveringen, fiskdammen och ponnyridningen tog vid, fortsatte även tillströmningen av midsommarfirare, så att vi fick lov att köra midsommardansen i repris efter en stund. Våra parkeringsvakter räknade till 156 bilar och gissningsvis hade vi nog mellan fyra- och femhundra besökare.

"Ormbunken rister sin ringlade topp,
slår opp sina gröna små vingar,
lillkalven kesar och dansar galopp
i hagen där lärksången klingar.
Gökarna gala, ärla och svala
jaga sin föda i flygande fläng.
Fruktträden blomma, fåren de fromma
ströva och beta på sälta och äng.
Solvärmen dallrar kring holmar och skär.
Sommarn är här!"

När vi till slut gör Raketen med alla barnen tar jag sats ända nerifrån tårna och hoppar upp i världens målgest med ett tjut som vore jag fyra och inte sextiofyra. 
Länge leve den svenska sommaren! Jaaaa!