Dan före dan

Ja visst är jag lite  patetisk som dokumenterar min pensionering så här i detalj.
Men - ingen behöver ju faktiskt läsa det. Och för mig är det en stor förändring.
Som att få barn. Vem vill inte dokumentera det?
För mig är det ett sätt att inse och att minnas de här dagarna.
Jag vet mycket väl att jag är en högst privilegierad människa.
Så är det då sagt.

Min sista aktiva arbetsdag.
Jag är tidigt på jobbet och sätter igång med att tömma hängmappar, attestera de sista räkningarna, tömma hurtsen och sortera gem och plastfickor. Efter fikat ett sista sammanträde angående framtiden för mina arbetsuppgifter. Bär sen ner till vaktmästeriet en hög med plastmappar och säkert sjutton tomma A4-pärmar.

Efter lunch börjar uppgifterna sina.
Jag dammtorkar mitt bord och mina skåp.
Fyller papperskassar med diverse afrikaprylar och missionsböcker som är mina.
Känner att jag håller på att avsluta något som varit mitt ganska länge.
Det är ju fyrtio år i december sedan jag blev präst.

Tar itu med mina datadokument.
Säkerhetskopierar och deletar och sparar och slänger.
Tömmer Outlook och skriver ett svarsmeddelande att jag har slutat min anställning nu.

Sen dras snaran åt, och det handlar om min telefon.
Ballongen är nu uppe på maxhöjd och det är snart dags att öppna luckan och hoppa.
Jag kopierar över adresser till min privata telefon.
Hoppas jag får anledning kontakta några...
Får sen hjälp att fabriksåterställa jobbtelefonen innan den ska återlämnas.
Det är att typ sudda ut historien. Känns jobbigt när kapselns lucka öppnas.

Så är det gjort. Nu finns jag inte mer.
Jo än har jag kvar mailen några dagar kanske, så att jag hinner landa.
Packar in telefonen i sin förpackning och så är det gjort.
Ska bära ner den till receptionen i morgon. Och lämna in nyckeln.
Begravningskänsla.

Tar ner de sista väggaffischerna och bilderna på biskop och vänstiftsbiskopar,
den kära affischen om Världens fest i Åre 2007,
packar ner det i kassen.

Sen ringer hustrun och vill köra hem.
Bra.
Jag släcker datorn och taklampan.

Och kryper ut ur kapseln och ställer mig på kanten.
Nu är det bara att hoppa likt Baumgartner.
Och hoppas att fallet går bra.