Efter gårdagens emotionella bävan
vaknar jag idag med ljust sinne.
Stiger upp kvart i sju som vanligt.
Sätter på kaffe och går ut med hunden.
Åsa far till jobbet men inte jag.
Känns okey, ja skönt.
Då kan jag vara hemma och plocka och snygga till lite.
Vid halv tio när det är fika på jobbet, har jag hunnit mycket.
Huset ser nu mer civiliserat ut än igår.
Jag sätter på kaffe och tar paus.
Hinner sen sopa och våttorka golven före lunch.
Vi har ju en husvisning inbokad i eftermiddag.
Hustrun kommer hem på lunch
och meddelar att ingen har anmält sig till husvisningen.
Okey, det är åtminstone städat nu inför allhelgona.
Eftermiddagen upptas helt av begravningsgudstjänsten efter min arbetskamrat.
Domkyrkan fylld med folk.
Jättefint tal av biskop Tuulikki, mänskligt nära och samtidigt gudsnära.
Minnesstund på S:t Petri logen där jag är värd.
Allt går bra.
Skönt få det gjort.
Men enormt sorgligt.
Tacksam över dagen
i all sin spännvidd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar