Juldagen 2012

För första gången på väldigt länge kunde jag sitta tillsammans med min kära Åsa i kyrkbänken under midnattsmässan. Hon har alltid varit i tjänst, först på Café Trädgårn och sedan på midnattsmässan. Och det har varit bra och mycket upplevelsefullt, det med.
Jag har kunnat vara med som volontär på Trädgårn och göra jul för dem som annars inte skulle få mycket till jul. Men nu när hon har påbörjat sin tjänstledighet och väntar på visum till sitt nya jobb, kunde vi avnjuta julaftonen utan några offentliga förpliktelser alls.
Åsas efterträdare klarade skivan med glans, såväl caféet som mässan. Och vi fick uppleva mässan sida vid sida som vanligt folk. Fantastiskt.

Idag när det grydde framåt kl 9 vaknade jag till liv. Efter en kopp kaffe och en snabb okulär besiktning av ägorna genom fönstret tog jag på mig min urgamla röda vinteroverall och gick ut till morgonpasset med snöskyffeln i drivorna. Sedan avnjöt vi en TV-gudstjänst i ryggläge samt en rolig Händel-konsert och halva Ronja rövardotter, innan syster Ulla och svägerskan Kathy kom ut till vår igloo på juldagskaffe. Jätteskoj, särskilt som det är helt unikt att båda två, som till vardags bor i USA, just nu är här och kan komma förbi på kaffe. Många familjer vet inte hur bra dom har det. Men just nu har vi det också. Till all lycka hade Benka plogat vår väg under Händelkonserten, så de hade rena autobahn hit till oss. Och jag skyndade mig ut och tände islyktan och en marschall vid bron. Det är så roligt med Kathy. Hon vet ingen gräns för sin entusiasm över allt svenskt hon får uppleva under sin korta sverigevistelse. Jag är så tacksam för mina två, nej tre systrar.

Sedan lägrade sig mörkret och friden över Ytterskog. 

Hustrun och jag tog oss en ficklampspromenad i mörkret längs autobahn 

och inpräntade alla snötyngda granar i minnet. 

Ute lyser vår marschall. 

Och vi ska nu äta middag.