Dags för bron!

Nu ska vi äntligen få se Bron!
Golden gatebron!
Förväntningarna är skyhöga.
Vi kliver på sightseeingbussen och parkerar oss på övre däck.
Idag behöver vi inte hålla koll på trafiken utan kan njuta ostörda av åkturen.

Det är måndag och Åsa är ledig.
Efter att ha häckat inomhus hela förmiddagen tar vi sats.
Vi bestämmer oss för att åka på en stadsrundtur för att få se var vi har hamnat.
Jag betalar 2 x 30 dollar, glad åt att vi hittade en billig tour.
Vi glider iväg däruppe på soldäck och drar igen jackan.
Eftersom det är januari och ”bara” elva grader varmt,
känner jag mig nöjd som har handskarna med.

Färden går västerut längs norra stranden mot Bron.
Där är mycket att se. Vår guide Victor pratar på.
En helt annan sak är att han talar en underlig rotvälska
och att högtaleriet verkar tidigt femtiotal.
Vi snappar upp det vi kan medan bussen kommer allt närmare.

Någon kilometer före Bron får jag knäppa igen en knapp i kragen.
Jo jag har tänkt på att det kan bli kallt och har tagit på mig flera lager.
När vi börjar närma oss Bron, börjar det blåsa.
Jag menar Blåsa.
Knäpper igen också den övre kragknappen  i min vinterjacka.
Vinden tilltar och bussen kör säkert femtio km/tim.
Och vi har valt fel våning om man säger så.

När Bron börjar torna upp sig där framme,
får jag lov att ta tag i mina glasögon, så hårt blåser det.
Och ögonen svider, jag känner att jag får ögoninflammation och gråstarr och glaucom.
Jag ger upp och blundar.
Blundar när vi äntligen..!

- Okey folks, säger Victor, that was the Golden Gate Bridge!
Och bussen vänder in mot stan igen.
Jag öppnar försiktigt mina igenmurade ögon
och är såå glad att jag äntligen fick se Bron...