För alla som missade hallelujatåget.
Det är för dom/er/oss han sjunger.
David den gudabenådade som sjunger för sin sjuke kung.
Och kungen som full av avund vill plita på ett bättre halleluja.
Kärlekens längtan
som så lätt förvandlas till grymhet.
Inte ett segertåg genom marmorbågar
men ett brustet halleluja.
Finns i mannens och kvinnans längtan
men blir så lätt en saltstod.
Jo kanske det finns en Gud däruppe,
men livet lär så hårda läxor.
Det spelar kanske mindre roll
om vi sjunger ett jublande eller ett brustet halleluja.
Fastän allting blivit så så fel,
så står jag där inför Sångens Gud
och inget annat finns på min tunga
än mitt halleluja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar