Vi sätter oss i bilen, en liten blå Nissan,
tar Gud i hågen och ger oss ut i stadsvimlet med siktet söderut.
Som tur är har vi en dam med oss som kan vägen.
Hon heter Magellan och vet precis vart vi ska.
Vi kallar henne Tanten i baksätet.
- Approaching right hand turn in 0.5 miles...
Och när vi har kört fel säger hon helt vänligt:
- Make next legal U-turn.
Och om vi inte gör nästa lagliga u-sväng, kommer hon snart åter med en annan vägvisning.
Åsas GPS är suverän.
Idag tar Mrs Magellan oss nio mil söderut till svenska skolan i Los Gatos nära San José.
Vi fattar inte hur långt det var förrän vi är där,
fast inte,
för vi missar en avfart och hamnar nästan ända nere i San José.
En och en halv timme tar det oss att komma till svenska skolan.
Första halvtimmen handlar om att komma ut ur stan.
Väl där möter oss en härlig högsommarvärme och glada svenska barn.
Åsa har kommit dit för att bekanta sig med svenskarna i området.
Barnen vill gärna få en sångstund med Svenska kyrkan.
Först träffar vi den yngre gruppen på tre till fem år. Dom är nio barn.
Med dom sjunger vi svenska barnvisor, och Åsa lär sig deras namn.
Sen kommer de äldre barnen mellan sex och tretton.
Dom är ett sjuttontal.
Vi ritar Sverige på tavlan och pekar ut varifrån vi kommer.
Sjunger en namnsång och Åsa lär sig allas namn,
inklusive fröknarna Monica och Monica
vilket är enkelt t.o.m för mig.
Sånger, berättelser, ramsor och en saga,
och barnen får träna på svenska språket.
Några av dem är födda här och behöver sin hemspråksundervisning.
"Jag blir så glad när jag ser dig, jag är så glad när jag ser dig..."
"Vad vore livet utan Emil, vad vore livet utan Alexander..."
"Du vet väl om att du är värdefull."
Sedan vankas semlor!
Ute på gräsmattan!
Mitt i februari!
Under tiden dyker diverse föräldrar upp och sitter och fikar.
Vi pratar med dem och dricker kaffe.
Jag träffar en aupair-tjej på nitton år som är från Östersund.
Hon är sugen på att stanna kvar och studera ekonomi.
Sen hej då allesammans! Vi ses en annan dag.
Men lilla E vill först visa mig att hon har fått en semla till!
Åter till damen i baksätet, Mrs Magellan.
Och med hennes hjälp i skymningsmörkret tar vi oss hem.
Men det tar två timmar i fredagstrafiken.
Nu, efter avslutad dag
avnjuter vi den första middagen på vår altan,
med utsikt över en grön trädgård,
och bortom den Bay Bridge, som förbinder San Francisco med Oakland.
Värmen är också här, ca femton grader.
Flygplan startar och flygplan går in för landning framför våra ögon.
En länk hem till alla våra kära.
Och vi tackar Gud.
Like, like, like!! Ulla
SvaraRadera